Det var kanske inte så han sa, han på turistinformationen i Lecco, men det blev konsekvensen.

Vi var lite osäkra på hur vi skulle hitta till vårt boende i Leccos utkanter, ett ombyggt munkkloster, och bad därför om råd. Vilket blev att vi skulle ta bussen, och på så vis komma mycket närmare än tåget!

Så här trötta och svettiga var Olle och Tore på bussen, innan vi började gå.

När vi klivit av på bussens ändhållplats och gått ganska länge frågade vi efter vägen. Fyra kilometer rakt fram och sedan ner till höger blev svaret…

Tyvärr stämde det, men våra söner är riktiga hjältar och knatade på utan knot. Olle konstaterade att en termometer vi passerade visade 34 grader.

I receptionen på hotellet, fick vi veta att tågstatipnen ligger max 10 minuters promenad bort. Och om vi vill kan vi få skjuts dit!

En kall dusch och sedan var vi redo att gå ut och gunga.

I dag har vi åkt båt från Domaso i toppen av Comosjön ner till Lecco i ena tåspetsen via ett byte i grenen. Det var så klart en vacker resa, och våra barn var långt ifrån de enda eftersom båtarna var fulla av både skol- och dagisgrupper.

Ytterst spontant!

Prinsarna kunde inte riktigt sitta stilla och njuta av de vackra omgivningarna…

…men de äldre bröderna hade inga problem med det!

Tore är numera den som fotograferar vår resa.

En sådan där morgon igen. Inget av barnen var särskilt suget på frukost. De två stora kan man övertala till att äta. Prinsarna däremot. De skriker, fäktas och spottar. Resultatet i dag blev att de helt enkelt inte fick någon frukost.Tills vi väntade på båten.

Hjälten Tore kliver in och får i Nils och Love varsitt ägg. Utan trug och uta protester. Hädanefter matar inte vi några bäbisar. Det finns uppenbarligen andra som är bättre på det!

I dag har vi badat, i Comosjön och i vår pool. Skönt att för några minuter bli lite svalkade.

Alla barn är glada, alla barn vill bada!

Och så lite Gangnam style mellan doppen, så klart.

Vi åt på restaurang i kväll. Vi blev mer eller mindre inkastade på restaurangen.  Vi tänkte att eftersom inkasterskan drog in oss så fick hon väl skylla sig själv. Vi har aldrig varit så påpassade under en middag och aldrig så trötta efter!

Inte nog med att vi hade våra fyra barn att hålla reda på, vi skulle dessutom konversera ägaren, ägarinnan, kockan och servitrisen. Tandlösa tanten höll sig lugnast, hon satt på sin stol i hörnet.

Det klappades, gullades, matades och gavs bort leksaker till alla pojkar. Och Anna fick beröm för att hon orkade ta hand om alla barnen när Richard jobbar. Att det är tvärtom var så obegripligt så där räckte inte värdens engelska…

Prins Love på sin tron…

…liksom Prins Nils.

Ägarinnan tog sig en stol och slog sig ner.

Det kanske är så här det är på familjerestaurang i Italien.

Vi trodde barnen hade lösningen. På eget initiativ kröp och klättrade de in i en garderob.  Med alla barn i garderoben kunde vi packa iordning i lugn och ro.

En fantastik idé värd att dokumentera. Tills allt brakade ihop…  Det låter ganska mycket när 10 galgar,  två hyllplan och fyra barn rasar ner i botten på en garderob!

Efter intensiva resdagar fastnade vi i skidorten Aprica. Vi har tagit en lagom lång promenad,  lekt i lekparker och ätit mat.

Bra med gym längs vägen så barnen verkligen kunde göra av med energi. Eller laddades de upp i den svala bergsluften?

Tore fick smak på Breasola

Nils härjar på restaurang. När han snöt sig i bordsduken konstaterade vi två saker: Han har lärt sig snyta sig själv och vi har sällan duk på bordet hemma.

Även Love var på strålande humör. Han valde mammas skjorta framför duken…

I morse hade vi koll på när tåget skulle gå, men det hjälpte tyvärr inte eftersom vi inte tittade på klockan. I väntan på nästa tåg hann vi tillbringa lite tid i lekparken.

Nils charmade en italienska…

…det gungades…

…och vi fikade.

Tillslut kom tåget och vi påbörjade en ganska lång resa, från Marone vi stranden av Lago Iseo upp genom Val Camonica till Edolo där vi, efter en glass och lång väntan, bytte till en lite buss och via slingriga smala vägar hamnade i skidorten Aprica.

Här har vi bokat in oss i sviten på ett 4-stjärnigt hotell och jazzar runt i badrockar i väntan på att spa-delen ska öppna. Som vanligt bor vi granne med en glassbar och kvällspromenadens anslutning var given. Killarna beställer nu på egen hand på Italienska.

Vilken skrattfest det blev 🙂

Den 24:e varje månad är det guldkantsdag. Eftersom föräldrarna just denna dag var ovanligt pigga och utvilade, och dessutom ätit god frukost på hotell, blev dagens guldkantade utflykt ett besök på lekland. Kul tycker alla barn, inklusive extrabarnet vi lånat med oss dagen till ära.