Spacklat och klart, men ingen målare i sikte som kan slipa. Eftersom vi nu börjar bli aningen trötta på att leva livet i ett moln av damm och bakom plast i köket tog Richard under kvällen slippappret i egna händer. Med det fantastiska arbete målaren gjort gick det fort att slipa. Och vi fick en hint om hur en gråhårig Richard kan komma att se ut. Och något mer dammig än vanligt…

Richard har under kvällen hängivit sig åt att vara den lille elektrikern och teleoperatören. Som teleoperatör har han sett till att råttboet av telekablar över den gamla ytterdörren har försvunnit. Vår lägenhet måste ha varit någon slags central för intern telekommunikation i huset. Det blir väldigt snyggt! Under ett par minuter var vi utan telefon, men det fixade så klart teleoperatören med en skarv.

Den lilla elektrikern var inte riktigt lika framgångsrik i sitt jobb. Från att ha haft en löst hängande strömbrytare till taklampan i bottenvåningens vardagsrum har vi nu ingen strömbrytare alls. Jag ser fram emot ett intressant möte med den mer professionelle elektrikern när han kommer…

Nu när spisen är på plats har vi rivit återstående väggar. Spisen och den bärande väggen reser sig nu som en flerfärgad monolit i vardagsrummet. Vi ser knappt skymten av rivningsarbetet, fint städat. Dock la sig åter igen ett vitt täcke av puder över allt. Vi har evakuerat för att dimmorna ska lägga sig till imorgon då vi flyttar hem igen. Nu borde det mesta stökjobbet vara klart, förutom spackeljobbet såklart.

Om det skulle vara så att vi gillar lite råare material skulle man kunna tänka sig att även vardagsrummet på övervåningen var klart. I dag murades de sista blocken på plats på kaminen, och det blir så bra! Vill man inte nödvändigtvis ha kaminen putsad så är den säkert funktionsduglig som den är idag. Och spånskivegolvet har vi ju levt med i flera veckor nu. Även det fungerar bra. De väggar som återstår att riva har ju inte utgjort något direkt hinder tidigare, så de kan kandke få stå kvar. Och ska vi inte ha någon trappa i hålet, det går ju att gå runt, duger de träskivor som nu utgör skydd alldeles utmärkt. Vi skulle alltså kunna vara färdiga…

Eller så biter vi ihop en vecka till, plastar in kök och sovrum igen och flyttar in hos farmor och farfar, river lite fler väggar, får kaminen putsad och ett nytt parkettgolv inlagt. När trappan kommer har vi slutat spekulera i…

Återstående lådor till Tores säng är på plats. Ett element är borttaget för att ge mer utrymme och framförallt har Anna och Tore monterat upp sjörövare, palmer och piratskepp på väggen. Nu saknas det bara lite vågor kring sängen.

I morse var det dags att plasta in hemmet igen. Nu ska stöttorna i vardagsrummet ersättas med en murad spis. Så dammigt och smutsigt verkar det inte bli. Det blir nog värre när de intilliggande väggarna tas ner. Idag har nedersta varven kommit på plats och själva kaminen står stolt på vardagsrumsgolvet och väntar att lyftas på plats.

I går kväll blev även vardagsrummet på bottenvåningen avtäckt. Rummet känns väldigt mycket större än vad det gjorde när köket upptog det inre hörnet. Återstår bara att komma fram till vad rummet ska användas till. Idéerna är många, och om allt ska in kommet det nog inte kännas lika stort längre. TV-rum, fotbollsplan, pysselhörn och bibliotek. Allt eller bara delar, det är frågan. Men vem behöver soffa eller andra möbler när har en så här fin ställning i ena hörnet?

Medan Olle och Anna roddade med middagen höll Tore och Richard hus på nedervåningen. Upp genom hålet kom diverse ljud som tydde på en febril aktivitet. När Olle bjöd till middag kom de upp, för st rusa ner igen så snart de ätit upp. Vi var väldigt nyfikna på vad de hade för sig. Lagom till läggdags blev vi så inbjudna att komma ner och titta. Tores säng var färdig! Lite målning och småpill återstår, men den går utmärkt att hoppa i.

De ryska skogarna må skövlas och arbetskraften vara underbetald, likförbaskat trängs vi med alla andra på IKEA en solig söndag.

Mitt i dammet och målandet är det roligt att bära in platta paket från bilen och skruva ihop det som ska bli underredet till Tores säng. Både han och Olle var mycket delaktiga i monteringen. Tore agerade arbetsledare och rev sönder de större emballagen. Olle läste ritning och plockade fram smådelar – ett KEA-bygge är inte så olikt ett Legobygge. De fick också lära sig att det är ok att använda kraftuttryck i samband med montering av IKEA-möbler.

Efter en veckas målande har vi kunnat ta bort täckpapp och maskeringstape från halve bottenvåningen.

Tores rum blev till stora delar otäckt redan för en vecka sedan när mormor skulle sova där och efter en veckas flitigt målande på kvällar och andra lediga stunder är nu de båda sovrummen samt hallen så pass färdiga att all dammig papp tagits bort. Det känns riktigt bra, och en milsten är passerad.

Nu jobbar vi vidare med målning av snickerier runt fönster och ytterdörrar samt av tak, lister och väggar i vardagsrummet på bottenvåning. Alla sex hjälps åt på sitt eget vis. Vissa gör bäst nytta när de sover…