Resans sista dag. Vi lämnar små pittoreska byar och attackerar Milano. Vi har fyra timmar på oss, och det räcker ganska bra.

Vi åker raka vägen till teknik- och vetenskapsmuseet.

Tur att det inte är ”kusinerna från landet” som är ute och åker.  Killarna Wenell klarar tunnelbana utan dramatik.

Museet var stort med hur mycket som helst att titta på, omöjligt att hinna med allt. Så vi fokuserade på det roliga.

Kanonkul med kanoner! Särskilt de rör man kunde leka titt ut i!

Efter museet behövdes lite energi.  Sista dagen tog vi en typisk italiensk snabblunch: pizzetta i en park.

Alla åt med god aptit.

Så återstod en knapp timme av vår resa. Gott om tid för att vi skulle hinna med Milanos Dome och gallerier.

Sedan var det bara en flygresa kvar. Och strax efter ett i natt var vi hemma!

★Äventyret avslutat★

Efter den mycket italienska middagen begav vi oss ut på uppdraget ”Gå vilse”. För att försäkra oss om framgång försedde vi oss med en visitkortsstor karta och gav den till Tore för att navigera oss vilse.

Från strandpromenaden gick det smala och branta gränder rätt upp för berget. Det är inte klokt, men folk bor där, vilka bergsgetter. För i gränderna rymms inga bilar.



Efter tre kvarter kom vi upp över hustaken och fick fin utsikt över Domaso, Comosjön och vårt fantastiska boende Villa Vinicia.

Det tog fyra dagar att komma ner i varv och att bli en harmonisk enhet utan vredesutbrott i varierande storlek. I dag lyckades vi! Inte en enda explosion på hela dagen, varken från barn eller vuxna. Inte ens när garderoben rasade…

Vi började med buss ner från Aprica längs en smal och slingrande väg till Tirano. Där bytte vi till tåg som tog oss till Colico vid Comosjöns norra del.

Love har hittat en skön tågpose.

Efter lite mat, och högläsning av Olle i solen, avslutade vi dagsetappen med en kort båttur tvärs över sjön till Domaso.

Olle läser saga

Det har varit en svettig dag på resande fot som avslutades på bästa tänkbara sätt: Dopp i poolen i hotellets trädgård, mitt i gamla delen av Domaso. Innan dess middag och så klart glass.

Tore valde den blåa glassen.

Sitter på terrassen utanför lägenheten i Marone och konstaterar,  återigen,  att vi gör oss bättre i små byar än stora städer. Kanske för att ”gångavstånd” verkligen är en sträcka som även en femåring går utan att krokna.

I Marone har vi gångavstånd till allt vi vill ha: Glass, bad, mat och tåg härifrån. Även kyrktornet med sina många klockor är väldigt nära. Om det är bra eller dåligt återstår att se i morgon bitti.

Lite bilder från dagen:

Olle och Tore dök efter stora stenar ute i vattnet.

Love plaskar i strandkanten…

…liksom Nils. En och annan småsten är nog bra för magen.

När det blev dags för småkillarna att sova tog vi en kvällspromenad längs stranden…

…och avslutade promenaden och dagen med en välförtjänt glass!

Första resdagen. Från ett gråmulet Stockholm via regn i Nyköping till strålande sol och hetta i Bergamo.

Love började skratta så fort han kom ner i bärstolen på Skavsta.

Även Nils gillar sin stol.

Efter en enligt Olle ”kort flygresa som känns lång” kom vi fram till Bergamo. Nödstopp på McDonalds (”inte lika bra som hemma”) och sedan incheckning på B&B Angolo del Poeta. Fint och trevligt. Bäst av allt är glassbaren på hörnet!

Stärkta av en glass började vandringen till Citta Alta. En lång promenad, som ifrågasattes av delar av gruppen. Den relevanta frågan ”Vad gör vi här?” ställdes minst en gång…

Till slut kom vi upp och kunde äta god ravioli på torget, och Nils fick äntligen gå lite på egen hand.

Funikularen ner kortade hemvägen en aning. Nu har vi kraschat på rummet och hoppas på en skön natts sömn!

I morgon börjar äventyret! Vi ska ut på tågluff i Lombardiet i en vecka. Inte lite stolta har vi lyckats minimera packningen till dryga 20 kg för oss alla sex. Eller 40kg om vi räknar med att två av barnen ingår i packningen. Häng med på äventyr!