Efter en vecka med jobb för de vuxna och häng med farmor och farfar för barnen började vi semestern igen. Nu på hemmaplan och som guider åt Annas kusin Karin och hennes barn. Det blev bäversafari, HEMA-SM och en tur till Gamla stan.

I fredags kväll, lagom till middagen, kom Karin, Majken, Marit och Eskil Aase på besök. Mat och kvällsdopp räckte bra som aktivitet för att sedan somna och vakna igen fulla av energi på lördagen. Vi började med lite lokal naturturism – bäversafari. Spår av bävern finns lite var stans längs Essingeöarnas kust, men det riktigt stora boet finns i Alvik. Det blev målet för förmiddagens promenad.

Eftermiddagens aktivitet stod Aases själva för. Pappa Kasper tävlade i SM i historisk fäktning, HEMA, i Eriksdalshallen, så vi begav oss dit för att titta på hans medverkan i grenen Rapid & Dolk. De matcher vi såg gick mycket bra, vilket höll i sig och så småningom slutade med ett SM-brons. Vi kunde dock inte vara kvar så länge eftersom vi hade en kvartsfinal i fotboll att titta på.

Söndagen ägnades åt mer klassiskt turistande i Gamla stan, inklusive tunnelbana, vaktparad och Mårten Trotzigs gränd. Tore var en perfekt guide efter att bara någon månad tidigare vandrat runt bland gator och gränder med farmor som ciceron.

Bäversafari med fika och skogslek

Största publikstödet till Kasper i HEMA

Gamla stan med Pokémons, gränder och glass

Det är något visst med ljusa sommarnätter. I natt gjorde vi resans sista färd, med taxi genom Stockholm, där solens första strålar färgade himlen röd. Det blev den sista av tre veckors totalt 50 resor.

Vi började med buss från Stora Essingen till centralen på morgonen den 9 juni. Sedan dess har det blivit 26 tågresor, 11 bussresor, 3 båtresor, 3 färjor, 5 bilresor och 2 taxiresor. Vi har utnyttjat nio av interrailkortets tio resdagar och färdats totalt ca 650 mil.

Under resans gång har vi passerat sex huvudstäder och varit på platser i ytterligare två länder. Totalt har vi sovit på tio ställen och på två tåg.

Vi har besökt ett museum men tittat in i desto fler kyrkor och borgar. Vi har gått mycket och känt på stämningen på de platser vi besökt.

Höghöjdsbanan i Kolašin och den höga bilvägen i Bosnien är höjdpunkter vi kommer minnas. Lågvattenmärken var Podgorica och det stängda Tesslamuseet i Belgrad. Gulligaste djuret var valpen i Virpasar och det mest annorlunda olmen i Postonjagrottan.

Var det jobbigt att vara på resa? – Ibland

Höll vi sams? – För det mesta

Kommer vi resa med tåg igen? – Definitivt!

Ifyllda interrailkort

Vår resrutt

Sträckan mellan Alvesta och Nässjö är inget vi tänkt särskilt mycket på under vår tid på tåg. Att det var den som skulle bli den längsta hade vi ingen aning om när vi lämnade Köpenhamn för 13 timmar sedan.

Trots trafiken på Västerbrogade sov vi gott i Köpenhamn och vaknade upp pigga, utvilade och redo för hemresa. För oss vuxna har det vara viktigt att skjuta på ”hemresan” så länge som möjligt. När vi börjar tänka hem slutar äventyret och det blir bara trist transport. Därför har vi sett Dubrovnik, Split och Köpenhamn som mål på resan och inte tänkt att vi åker hem förens i dag när vi kliver på tåget till Stockholm.

Som en bonus hittade SJ på att vårt tåg från Köpenhamn skulle starta först i Malmö. Alltså fick vi hälsa på i Malmö även på resan norrut. I dag utan guider av Nilsson/Grönsterwalls men vi klarade oss rätt bra ändå. Det blev en promenad förbi Lilla Torg och genom Kungsparken, Slottsparken och Slottsträdgården innan vi 12:04 entrade tåget med destination Stockholm. Nu ville vi hem!

Vi kom till Lammhult. Sedan blev det stop. En brand på tåg, banvall och skog strax söder om Nässjö satte stopp för vidare resa. Konduktören gjorde ett fantastiskt jobb med att hålla oss underrättade hela tiden och vi kunde gå av tåget för att leka lite på perrongen och i närheten. Richard gick, som ganska många medresenärer, till en närbelägen ICA för att handla kvällsmat.

Med ganska kort förvaring avgick tillslut tåget från Lammhult. Tillbaka till Alvesta. Där fick vi vänta lite till, och fick trevligt sällskap av Boel, Tomas, Astrid och Erik som också var på hemväg från Köpenhamn men på ett annat tåg. Både oväntat och trevligt att träffas på en perrong i Småland en söndagskväll när vi trodde att vi inte skulle ses förens efter sommaren.

Vårt tåg fick så småningom lämna Alvesta med destination Nässjö. Fast via Göteborg och Falköping. En inte helt vanlig rutt. Som konduktören konstaterade:

– Under mina år på tåg har jag aldrig åkt den här sträckningen tidigare. Jag har därför lite svårt att uppskatta ankomsttiderna.

Han gör som sagt var ett fantastiskt jobb med att hålla oss informerade och på bra humör vår lille konduktör.

Nu har vi varit i Göteborg och närmar oss snart Nässjö igen. Nio timmar senare än förra gången. Det känns lite som att vi befinner oss på tågets motsvarighet till Den Flygande Holländaren, fast i stället för att runda Godahoppsudden försöker vår kapten komma till Nässjö. Förhoppningsvis går det lite bättre vid detta försök. Boel & c:o, som blev kvar i Alvesta, är också på väg. Deras lokförare valde dock den mer traditionella sträckningen, utan att passera Göteborg. Sisten till Stockholm är en mört, och den som kommer först fixar en taxi till förloraren.

Morgonmål i Köpenhamn

Turistande I Malmö

Lek i Lammhult. Olle och Tore med nyvunna vänner från Australien.

Bekanta i Alvesta

Försök till att sova allt medan konduktören jobbar på