Klättringen i Björkliden gav blodad tand så i dag begav vi oss till Klätterverket i Sickla för att testa igen. Den här gången fick även Nils och Love på sig selar och skor och hissades upp på väggen. Kanske kan det bli en återkommande aktivitet under hösten?

Redo för klättring!

Love klättrar högt

Nils som spindelmannen

Olle på väggen

Tore nästan på toppen

Så snart vi landat hemma efter fjällresan kom syssling Ida och mamma Malin uppflygandes från Skåne. Under några intensiva dagar turistade vi på Vasamuseet och i Livrustkammaren. Och så blev vi introducerade till korven Fuet!

Syssling Ida

Stjärnor på slottet

På resa

Idag har vi inte annat än förberett oss för hemresan och nu klivit på och lagt oss på nattåget till Stockholm.

Barnen har tillsammans med Hugo och Saga helt intagit Björkliden. De har sökt upp varandra och lekt i området helt utan vår inblandning. Saga och Olle var borta ett tag men förklarade att de varit Diagongränd ☺.

Nils älskade nattåget och somnade direkt när han äntrat sängen. I och för sig efter att ha sprungit fram och tillbaka i korridoren i en timme.

Tack för två fina veckor på luff. Vi har fått uppleva massor och kommit varandra ännu närmare. Nästa år blir det så klart luff igen men då någon annan stans.

Dagens mål var två: att följa en fors och att äta pinnbröd. Vi uppnådde båda!

Vandringen började upp mot Namnlösatoppen. Liksom vid förra turen åt det hållet (i måndags) var det riktigt blåsigt och vi la ner alla tankar på toppbestigning. I stället bad vi storbarnen hitta det perfekta lunchstället. Kravet var lä. Förvånansvärt snabbt hittade de ett riktigt bra ställe där vi kunde äta våra kokta korvar.

Efter lunchen började vandringen ner längs forsen och de häftiga fallen. Det fanns ingen led i närheten och terrängen varierade från släta klipphällar till midjehöga videsnår. Det blev även en del blöta passager. Både barn och vuxna tog sig fram helskinnade och hyfsat torra.

I höjd med slalombacken vek vi av från forsen och nyttjade en grillplats med färdig ved för vårt pinnbrödsbak. Det tog ett tag innan vi fick fyr på brasan, och ännu längre innan det blev glöd, men alla höll sig sysselsatta med något och var rätt nöjda. Tillslut kunde vi i alla fall grilla!

Lunchgänget

- Rävrumpa!

Pappapaus

Fall ett

Fall två

Fall tre

Fall fyra

Vidar vadar

I väntan på gläd

Pinnbrödsbakning igen

I dag var det dags att pröva fiskelyckan. Återigen gick vi upp till Badsjön,  men nu för att ha en fiskecamp. Richard började med att göra iordning en brasa och sedan satte fisket igång. Det blev många fina kast, fisk inom synhåll, bottennapp  och lintrassel. Och en fisk lämnade faktiskt Badsjön, men det var på en konkurrerande fiskares krok. Vi hade i alla fall några härliga timmar på fjället och ställde oss som vanligt frågan varför vi inte gör den här typen av utflykter oftare.

Eftermiddagen tillbringade vi vid hotellet, närmare bestämt vid hotellets ena gavel. Och det var då Olle, Tore och Saga klättrade på väggarna. Med Davids och Kims hjälp for de upp och ner för klätterväggen i två timmar. Och de skulle säkert kunnat hålla på längre om vi andra orkat vara kvar och titta.

Gått-hela-vägen-själv-klubba!

Storfiskarn Tore

Storfiskarn Olle

Klädda för klättring

Inknutna och redo

Nästan uppe!

I dag har vi turistat lite. Eftersom regnmolnen var tunga över Björkliden passade vi på att åka till en av Sveriges torraste och soligaste platser – Abisko! Tillsammans med familjen Leander utforskade vi naturrummet, åt lunch på turiststationen och gick en promenad längs forsen. I princip helt utan regn. Rätt val att åka till Abisko med andra ord.

När vi kom tillbaka hade regnat upphört även här. Så när barnen somnat kunde först Anna och Maria och sedan Richard och John få varsitt fint löppas i kvällssolen. Som vanligt bjöd vyn från vårt fönster på en magisk kväll.

Renhornsstudie på Naturrummet

Balans på slacklina

Jokken forsar fram

Nilsa på spången

Kvällens utsikt

Ännu en härlig dag på fjället till ända. För större delen av familjen har det varit en riktigt skön dag, till största delen runt en lägereld och vid en fors. För Olles del blev det dock ingen vila – tillsammans med Saga och John besteg han Nuolja!

Efter en lätt kaotisk natt och en seg morgon kom vi tillslut ut hela familjen. Nils och Love var astronauter, och genom att iklä oss rollen som rymdraketer fick vi tillslut ner dem i bärstolarna och kunde ansluta oss till övriga gruppen (Morells, Elenbrings samt Tore, Maria, Hugo och Vidar). De hade slagit läger en bit upp längs jokken och hade precis fått fart på elden när vi kom fram. Dagen ägnades sedan åt korvgrillning, pinnbrödsbakning och marshmallowsätande samt vattenösande och snöbollskastande i jokken. Och då och då kunde vi med hjälp av kikaren följa topptursexpeditionens väg mot toppen.

Dagen till ära – Olof har namnsdag – fixade Richard marängsviss till efterrätt!

Jokklek

Pinnbröd

Lägereld med Eva & Arvid

Vår vy av Nuolja

Gänget på toppen!

Toppröset

Olofswiss

Välförtjänt bastu

Idag kompenserades vi med råge för gårdagens mer utmanande väder. Solen sken från en klarblå himmel hela dagen och vi ville aldrig gå in. Den från början korta turen till Badsjön (ca 1km) förlängdes till Kratersjön och tillbaka på högre höjd. Det blev en dag med bad, lek på snöfält, tappra barn och starka föräldrar. Belöningen blev en kall öl och glass när vi kom tillbaka till hotellet.

Nils och Love gick på egna ben första kilometern

Våra killar ♥♥♥♥

Fjällbarn

Tore fjällbadar i Kratersjön

Tittut!

Belöningen

Dagens utsiktsbild

Vi vaknade till ljudet av piskande regn i morse och var väldigt nöjda med vårt beslut att inte göra någon längre tur upp på fjället.

Efter en förhållandevis snabb frukost och två partier vändtia hade dock regnet upphört och tillsammans med Leanders följde vi med familjen Morell deras första kilometer mot Låktatjåkko. När vi kommit upp i molnen, vinden friskade i och killarna i bärstolar var uppenbart missnöjda vände vi nedåt igen. Hade det bara varit de äldre barnen hade vi kunnat gå hur långt som helst, de bara snackade och märkte nog inte att vi samtidigt gick på vandring.

Efter lunch gick ner till Torneträsk via Silverfallet för att kasta mackor och fika. En alltid lika rolig aktivitet.

Nu höjer sig molnen över Torneträsk och vi kan till och med se fläckar av blå himmel. Oavsett väder är det en häftig och fascinerades vy vi har från stugfönstret.

Dagens utsiktsbild

Leanders bland molnen

Nils på gång

Rakkasjokka

Mackkastning

Idag var det dags att avsluta vår Norgevistelse med en hotellfrukost och en tung men kort promenad till tågstationen i Narvik. Solen sken och vi undrar om det var den sovande drottningen vi såg på vägen.

När vi väntade på att vårt tåg skulle gå rullade äntligen ett malmtåg förbi. Vi hade inte fått se någon i rullning trots utsikt mot rälsen från hotellrummet. Jag konstaterade att det helt klart går att bli trainspottare. Jag hann se malmlok 101, 102, 108 och 112. Tyvärr, eller som tur är, kunde vi inte se numren på loken från vår stuga i Björkliden. Att leta efter gyllene vagnen får vara nog under den kommande veckan.

Tågresan med Ofotenbanan in i Sverige var verkligen spektakulär. Att den byggdes vid förra sekelskiftet gör det smått ofattbart. Resan var helt klart i klass med våra Schweiziska upplevelser. Svårt att fånga på bild, men alla utom Love som sov tittade ut och iakttog utsikten. Straxt efter att vi lämnat Narvik kunde vi se de första delarna av den nya Hålogalandsbron som ska förkorta bilvägen norrut markant. Ett stort bygge som ska vara klart 2017.

Framme i Björkliden handlade vi frukostmejerier i lanthandeln och blev igenkända från förra året av damen som jobbade där. Ett bra eller dåligt tecken? Ingen bil från hotellet mötte upp så vi fick konka oss upp 100 meter till stugbyn. Anna med fullpackad bärstol med en fullpackad ryggsäck i och Love på axlarna fick fin benträning.

Olle och Tore hittade snabbt studsmattan och tillbringade lång tid där, både själva och sedan tillsammans med Hugo och Saga som också kom hit idag. Leanders, Morells och bekanta till Morells ska också vara här i veckan.

Vi fick stuga 77 som låg på nedersta raden precis som förra årets stuga 57. Återigen fantastisk utsikt, trots att vi inte kunde se numren på malmloken.

Barnen fick äntligem äta sig mätta på pasta och bacon efter att behövt leva på allt för många restaurangmenyer med mest vuxenmat. Kvällen avslutade Anna och jag med var sitt löppass på kalfjället och efterföljande bastu.

Den sovande Drottningen?

Sista stationsbesöket i Norge

Nya Hålogalandsbron

Fantastisk utsikt på Ofotenbanan

Häng i fönster

Fin skylt på stationshuset

Utsikt från 77an