Efter en vecka i stuga 48 i Fjällkällan var det dags att checka ut. Resten av påsklovet bor vi hos familjen Larsson i Hållan.

Dagens äventyr var Bruksvallarna. Richard och Malin åkte sidor dit tillsammans med Alfons och Hebbe. I ekipage Richard-Alfons tog hunden täten och drog. I ekipage Malin-Hebbe var det snarare Maltan som drog.

Medan skidåkarna tog sig fram över fjället passade vi andra på att äta lunch på altanen i Hållan innan vi satte oss i bilarna till Bruksvallarna. Vi kom fram ungefär samtidigt. Alfons som fortfarande hade pigga ben fick slita lite till genom att dra Tore, Nils och Love.

Medan Karl skidade tillbaka till Hållan åkte Olle och Anna en sväng upp på fjället och de andra roade sig med pulkaåkning på skidstadion. Goknulen kom förbi och pratade lite med barnen.

Påskaftonen firades med god middag i Hållan. Ingen hamnade under bordet, men lilla chokladpralinen Gösta hamnade på.

I dag gjorde vi en favorit i repris och återvände till Bölen. Den här gången i sällskap med familjen Larsson.

Trots att bara två dagar gått sedan sist var förhållandena annorlunda. Solen och värmen tar hårt på snön och underlaget. Det som var hårt skateföre i onsdags kunde i dag inte ens bära de lättaste av oss.

Det var dock inget dom hindrade oss. Vi pulsade fram i snön, hittade en ny perfekt kulle, grävde grop och grävde hopp och njöt av ännu en dag med sol, snö och fjäll.

Iklädda örngott och kökshandduk, med maskaraftäknar på kinderna och fickorna fulla av superfina egenhändigt kreerade påskkort begav sig dessa tre kärringar ut på turné i Fjällkällan. En timme senare var det mycket nöjda med sin skörd.

När det andra gjorde en topptur åkte Anna och Olle på långtur. Över fjället till Bruksvallarna och tillbaka till Fjällkällan igen.

Det blev totalt 3,8 mil och väldigt många höjdmeter innan vi var tillbaka. Då väntade resten av familjen med en välbehövlig afterski. Förutom en macka mitt i ingenstans och lunchen på Kerstins brasseri i Bruksvallarna tankade vi lite energi i Märtas och Elsas Påskkiosk.

Vad gör man inte för att få åka utför i tre kilometer? Har barnen äntligen förstått glädjen i att bestiga en topp?

Medan fru och storebror körde uthålighetstest så passade Love, Nils, Tore och Richard på att bestiga det närbelägna Storvallsruet. Det är en dretig uppför på ca 3 km dit så frågan var om vi skulle orka.

Tore ordnade ork och fart första halvan genom att ställa upp oss i lagtempokörning. Den som var sist fick köra om alla andra. På det viset höll vi på till en välförtjänt chokladbit på Karl o Malins bänk vid Gunillas.

Efter viss tvekan tog vi oss sedan sista biten upp till toppen. Snön hade smält på toppen så den sista biten gick vi till fots. Alla byggde topprösen och fikade sedan nöjda med vår bedrift. På vägen ner mötte jag bara leende människor som mött våra vettvillingar i full fart.

En härlig förmiddag som vi firade med bowling på eftermiddagen.

I dag tog vi bilen till vårt favoritområde i Funäsdalen, närmare bestämt Bölen, mellan Bruksvallarna och Mässlingen.

Där skidade vi lite hit, lite dit och runt en liten bit innan vi hittade en perfekt kulle för solgropslunch och backhoppning. Det vi gillar med Bölen är att det finns så många kullar att välja mellan.

Hur långt orkar en sjuåring skida? I dag testade vi gränserna. Mer än 15 km är svaret.

Även denna dag sken solen från en klarblå himmel och inte en rörelse kunde anas i trädtopparna utanför huset. Ännu en perfekt dag för fjälltur.

Målet för dagen var att besöka både Malmbäcksstugan och Andersborg på skidor. Och klämma en våffla på varje ställe. För att få några höjdmeter tillgodo tog vi bilen till Högsta Hållan. Därifrån började klättringen uppåt. Och som vi klättrade! Två skateade före, två hade ett superglid i nerförsbackarna mot stugan och två var stolta över de andra fyra.

I Malmbäcksstugan blev det en våffla var innan turen fortsatte över berget till Andersborg. På toppen bjöds det på kexchoklad innan det var dags för nedförslöpan på andra sidan.

Framme vid Andersborg var suget efter nudlar större än efter våffla, och vi slog oss ner i en lämpligt placerad grop.

Sedan bar det i princip bara nerför via gröna spåret förbi Åsvallen. När vi passerade Högsta Hållan var Nils så varm att han åkte i bara understället.

Tillbaka i Fjällkällan konstaterade vi att vi klarade 15 km, men inte två våfflor. Och alla ”ski sceps” har jobbat hårt. Det blev massage av flera trötta muskler innan läggdags.

I dag lockade Funäsdalsbergets slushiga pister tillsammans med Sid och Ringos sällskap.

Tores klasskompisar Sid och Ringo är på plats i Funäsdalen och i dag var planen att åka utför med dem. Det fick vi också göra. Första mötet blev dock lite mer dramatiskt än vi tänkt – samtidigt som vi träffade på dem i Parken kraschade storebror Aston i ett hopp och bröt armen. Så medan pappa Johnny tog hand om Aston fick vi ta hand om Sid & Ringo.

Efter skiddag ens slut blev det Afterski hemma hos familjen Jensen. Sedan sex år tillbaka är de en av delägarna i Funäsdalsberget och Johnny tyckte att det inte var mer än rätt att kunderna fick lite återbäring.

Härliga Härjedalen visade sig från sin bästa sida när vi tog oss upp mot Lillskarven för en dags häng med ett gäng Larssons.

Det här påsklovet tillbringar vi, som så många gånger förr, i Funäsdalen. Nytt för i år är boendet i Fjällkällan. I dag var det äntligen dags att knäppa på skidorna och ta en tur upp på Flåten tillsammans med gänget i Hållan.

Familjen Larsson har sedan sist utökats med lilla chokladfärgade vorsthevalpen Gösta, och hade dessutom mormor och faster Britt på besök. Så det blev ett ännu större gäng än vanligt som drog iväg.

Några av oss gick för egen maskin hela vägen och andra stod på lina bakom skotern upp till en lagom stor driva på Lillskarvens sluttning. Där åts det lunch, lektes det och njöt av solen innan det var dags att åka hem på afterski.

Vi åker norrut längs på väg till Härjedalen. Självklart stannar vi i Sveg på Café Cineast.