En del av Kosterhavets nationalpark går upp en bit på land på Sydkoster. Under kvällens joggingtur passerade vi genom nationalparken. 

När middagen var avslutad och barnen bänkade framför TV:n passade Richard och Anna på att ta en joggingtur runt södra Sydkoster. Turen gick från Kilesand ner till Kyrksund, sedan upp genom nationalparken på öns västra sida till Brevik och tillbaka till Kilesand igen.

– Det var en fin tur med vackra vyer på öns västra sida, säger Richard.

– Nu kan vi på riktigt bocka av Kosterhavets nationalpark på listan utan att behöva dyka, säger Anna.

Nöjda löpare

Att utforska Sydkoster både över och under ytan stod på schemat under tisdagen. Till vår hjälp hade vi hyrda cyklar och en guide från Naturum. 

Vi började dagen med en kort promenad till norskägda, och inte särskilt Kostertypiska, hotellkomplexet Kostergården där vi hyrde fyra cyklar och två barnstolar. Mycket märkliga cyklar, men hjälpligt funktionsdugliga. Med dessa trampade vi norrut till Ekenäs och Naturum. Där träffade vi resten av gänget som skulle med på dagens strandexkursion.

– Min cykel var alldeles för stor, och jag trodde inte jag skulle kunna cykla upp för en enda backe, men det gick bra , säger Tore.

Guiden plockade fram nät, vadarstövlar, håvar, hinkar och kikartrattar. Allt lassades på två kärror och så gav vi oss iväg till sandstranden i Rörvik. Under ett par timmar gick vi runt i vattnet och samlade djur och växter som vi sedan tittade på uppe på stranden. Det blev räkor,  krabbor,  plattfiskar, andra fiskar, tång och snöckor. Med på turen var också Olles klasskompis Dante som tillbringar somrarna på Sydkoster. 

– Jag ville inte vara med, men sedan ändrade jag mig, säger Love. Det var roligt att fånga räkor i tången med håv. 

Efter en lunch i hamnen klev vi på cyklarna och trampade vidare till kyrkan och trapporna upp till Sydkisters högsta topp Valfjäll. Alla trötta ben var plötsligt superpigga och barnen rusade upp för brget.

– Det var 106 trappsteg, säger Nils. 

Utsikten från toppen var mangefik och vi kunde se ända till Norge. Nere igen passerade vi Kosters trädgårdar och köpte bullar som vi åt i Långa gärde med utsikt mot Nordkoster. 

– Som vanligt blev det tjafs när vi skulle köpa fika. Det är svårt att få alla nöjda. Men med lite choklad i ryggsäcken gick det bra tillslut även den här gången, säger Richard. 

Vi ett stopp på ICA cyklade vi raka vägen tillbaka till Kostergården. Det gick bra nästan hela vägen. 

– Med en kilometer kvar ville inte min cykel vara med längre. Den hade låtit märkligt hela dagen, och tillslut blev det tvärstopp. Varken bakhjul eller trampar rldecdug en millimeter, säger Anna. 

Richard släpade cykeln i mål och Love fick gå sista biten. Som kompensation fick vi hyran tillbaka och en glass till Love.

Trötta och nöjda med en heldag på Sydkoster pustade vi ut i trädgården. 

Cykelprovning

Tore, Olle och Dante spanar på havsbotten

Klädda för vattenlek

Bottentrålning

På toppen av Valfjäll

Fin utsikt

Semestern börjar på Koster. När vi ska upptäcka västkusten börjar vi i nordvästra hörnet. Det är löftet om många soltimmar och nationalparken som lockar. 
Efter en natt i campingstuga och en glass i Strömstad tig vi båten över till Koster där vi ska tillbringa de närmaste dagarna. 

– Lägenheten  vi hyrt ligger bara ett stenkast från stranden i Kilesand så efter en snabb lunch var det dags att bada, säger Richard som bokat boendet. 

Långt ifrån alla badade,  men alla njöt av att tillbringa en slapp eftermiddag på stranden.

Båtresa

Kilesand

Första helgen i juli var det dags för klanen Larsson att träffas igen. Kalaset hölls på torpet i Kårtorp och dagen ägnades åt en bussresa i Folkes och Ingas fotspår med farbror Tore som uppskad guide. 

Bussresa med lunch i Flämslätt och stop i Varnhem

Sysslingarna Lo, Ida och Molla

Bo, Ivar och Ulrika med Knut tillsammans med Anna, Nils och Love

Tore stod för matlagning, påhejad av mormor, faster Britt och Love

Tore, Majken och två långbord med kalasande släktingar

Lisa, Britt, Marit och Karin

På fredagen samlades Essingeskolans barn och anhöriga på IP för att fira skolårets slut och starten på sommarlovet. Det var ett digert program med mycket sång och skratt.

För familjen Wenells del började förberedelserna kvällen innan med klädinköp i Liljeholmen. Det var en något förvånad mamma som ekiperade sina två söner.

– Jag fick en mansdräkt med slips och allt. Ska man vara fin så ska man, säger Tore.

– En skinnpaj är något jag alltid önskat, så nu passar jag på, säger Olle.

Redan 8:10 samlades eleverna i respektive klassrum och fick diplom och närvarointyg. Sedan fortsatte firandet på IP med sång av alla årskurser, traditionsenligt tal av rektor – lika pinsamt som alltid – och avtackning av årskurs sex. 

För Olles del innebar avslutningen att tiden på Essingeskolan nu var över. Lite vemodigt var det.

– Ellen har lovat att bjuda in mig när det är dags för brännboll nästa vår mellan sexor och lärare. Och när jag har studiedag i min nya skola kommer jag hit och hälsar på, berättar han.

Efter avslutningen åkte vi in till Vapiano och firade med en riktigt god pizza. Nu kan sommaren komma.

Nationaldagsfirandet ökar, men vi brukar sällan veta vad vi ska göra. I år firade vi genom att nyttja allemansrätten och naturreservatet Väsby Hage längst ut på Munsö.

En knapp timmes bilresa från Stora Essingen hittade vi i dag ett nytt favoritställe. Väsby Hage är ett naturreservat helt i vår smak: Öppna hagmarker med mangefika ekar, ulliga får och gulliga kalvar sträcker sig ut mot perfekta badklippor. 
– Man kan åka kana på algerna ner i vattnet, utropar Nils efter att ha rutschat ner.

Richard hade i största hemlighet förberett en riktig sommarlunch som intogs på klipporna. Det var sill, köttbullar, potatis, grönsaker och knäckebröd. Och en fantastisk efterrätt bestående av sommarens första svenska jordgubbar med maräng, grädde och kolasås. 

– Finns det mer? var frågan alla ställde sig när kåsorna var renslickade.

På vägen tillbaka till stan passade vi på att hälsa på hemma hos kungen på Drottningholm. Tyvärr var han inte hemma, men det fanns i alla fall glass att köpa i kiosken.

Nationaldagen blev en härlig sommardag, och vi är nöjda med firandet.

Prima klätterträd

Smarrig lunch

Badpojkar

Fårspaning under eken

Påskafton innebär påskägg och en obligatorisk skidtur för att leta rätt på dem. I år gick turen till Sönnestvallen. 

Richards och Annas ryggsäckar var preparerade med stavar för att kunna bogsera Nils och Love, skidorna var vallade och i Richards ficka fanns godis. Allt var riggat för en behaglig tur på fjället. 

Vi gav oss ut på fjällspåret nedanför hotellet och efter en kort sträcka på trekilometersspåret vek vi av upp i skogen mot Sönnestvallen. Det var en fin sträckning som bitvis gick i vad som kändes som en tunnel av träd. Nils och Love åkte en stor del av tiden själva men ibland kom stavarna till användning. 

Sönnestvallen var en fin liten timmerstuga med bord, bänkar, en kamin och ved. Ett perfekt ställe att äta matsäck och leta påskägg på. 

Resan tillbaka till Köjagården gick i ett huj då det mestadels var nedför. Olle och Tore susade i förväg med Nils strax bakom. När Anna så småningom kom ikapp Nils var de andra utom synhåll.

– Jag bara åkte nerför backen och ramlade inte alls, berättar en stolt Nils.

På kvällen bjöd Köjagården på påskmiddag. Ett dignande bord med sill, lax och chark från ren och vilt. Mycket gott.

Förberedelser

På väg i spåret

Framme i Sönnestvallen

En lagom stor stuga – med påskeld

Äggletning runt stugan

Påskmiddag på Köjagården

Alfapetsspel med mellanpojkarna

Under natten har Edsåsdalen bytt färg. Nattens snöande förvandlade det vårbruna landskapet vintetvitt igen. Vilket vi skidturister så klart uppskattade och utnyttjade. 

De tidigare isiga spåren var mjuka och nydragna med ett par centimeter nysnö på toppen. Hela gänget begav sig ut på förmiddagen för att testa. Längden varierade efter förmåga. Storbarnen åkte 4,7 kilometer och de mindre 3,5. Konstigt nog krävde den kortare sträckan mer godis.

– Vi räknar kryss eller stolpar. När det gått fem får vi godis, berättar Nils.

Det krävdes en del trick för att få vissa av åkarna att komma igång. En ny stil i uppförsbacken gav tillexempel Love fart.

– Jag kör ugglestilen. Då kliver man upp för backen med händerna på ryggen.

Efter en superlunch på hotellet (raggmunk & fläsk med våfflor till efterrätt) gav vi oss ut igen. Molnen hade lättat och solen sken så småningom från en nästintill klarblå himmel. Richard och Anna kunde ta varsitt varv i milspåret innan det var dags att avrunda dagen med afterski, bad och middag. 

Nils laddar med kaniner 

Love kör ugglan

Istället för att far till Blåkulla på skärtorsdagen valde vi att ta en tur på Renfjället. Med skoter kom vi upp till toppliften och slalomåkningen.
Trötta efter gårdagens resa passade alla på att ta en ordenlig sovmorgon. Först klockan sju började det tissla och tassla i barnkammaren, den del av lägenheten där två vägghängda våningssängar utgör möblemanget. Så småningom var alla vakna och redo att hugga in på frukostbuffén i hotellets matsal. Där fanns det mesta man behöver för att ladda inför en skiddag: gröt, yoghurt, ägg, mackor och pålägg.

– Jag hoppades på korv och bacon, men det fanns inte så jag åt ägg och corneflakes i stället  säger Love.

Mätta, belåtna och med ryggsäckarna fyllda med lunchpaket lämnade vi tillslut hotell Köjagården och gick över vägen till liften. Olle och Tore hann med ett åk innan det bar av upp mot toppen med skoter. Nils, Love, Anna och Richard valde att åka i kälken upp. Olle och Tore tolkade.

– Det var jättekul, men John och jag hade sämsta platsen längst fram. Vi fick både snö och avgaser på oss, berättar Tore.

Över trädgränsen väntade Renfjällets ankarlift, två snälla backar och rätt mycket off pist. Efter någon timmes åkning pausade vi i ett vindskydd och åt den medhavda matsäcken. Det blev några åk till innan det var dags att ta hela långa backen ner tillbaka till Köjagården. 

– Pappa och jag åkte utanför backen i skogen. Det var kul och gick inte så fort, berättade en stolt Nils efter sitt sista åk på toppen.

För de stora barnen avslutades dagen med poolparty på hotellet. Obegränsade mängder godis och läsk stod på menyn. Innan dess hade barnen Wenell råkat i luven på en av hotellets andra gäster. Med viss stolthet kunde föräldrarna konstatera att barnen i alla fall varit på samma sida.

– Det är klart man ställer upp för småbrorsorna när de råkar i trubbel, konstaterade Olle.

Fjällfrukost

Mot toppen

Skidåkare

Lunchpaus