Vid tiotiden i morse undrade jag vad vi gett oss in på. Två vuxna med svårartad åksjuka befinner sig på en fyra timmar lång bussresa på Lofoten med sina fyra minst lika åksjuka barn. Vägarna på Lofoten är inte särskilt raka… Men när vi klev av fyra timmar senare kunde jag andas ut efter en fantastiskt smidig resa.

– Love konstaterade ett par minuter efter start att han inte kan åka buss så här länge. Sedan lade han sig ner med huvudet i mitt knä och sov hela resan med några korta uppehåll då bussen stannade till för kisspaus.

– Tore vände sig om till Richard och ville ha en godis eftersom det smakade kräks i munnen. Richard undrade om han inte ville ha en kräkpåse i stället. Jo tack sa Tore och fyllde påsen. Då bad Olle om att få byta plats ett tag.

Framme i Narvik visade det sig att bussen stannade rakt utanför hotellet,  Scandic till barnens glädje, och vi kunde ganska raskt checka in och äta upp det sista av lunchen på vårt nya hemmaställe.

Sedan gick vi på tur. Målet i Narvik var att komma upp på fjället med gondolen. Alla killar fortsatte vara exemplariska och promenerade upp till liften med god fart. Det var kul att se dem och deras olika reaktioner under uppfärden, särskilt under det planerade stoppet halvägs. Love var den som var mest entusiastisk men undrade efter ett tag varför vi egentligen satt i detta ägg. Frågan upprepades när vi kom upp och klev ut mitt i molnen där vi inte såg ett smack av någon sovande drottning eller något annat berg heller för den delen. Utan att säga så mycket om de andras upplevelse kan konstateras att när Olle och jag åker till London i höst så hoppar vi nog över London eye.

Väl tillbaka på hotellet firade vi att vi kommit halvägs på vår resa med en drink i skybaren.

Spotify underhöll på resan

Nils hade inga synpunkter på bussåkandet

Richard fixar sen lunch på hotellet

På väg uppåt

Framme i molnen

Tore utmanar på hinderbana

Resans klart coolaste hotell

Sommardrink

Anna

I dag har vi inte förflyttat oss på annat sätt än till fots. För första gången på denna resa har vi samma hemmaställe två nätter i rad, dessutom med eget kök och tvättmaskin. Det har vi utnyttjat!

Förmiddagen bjöd på några obligatoriska kast med spöt i vattnet, vi bor ju på bryggan. Ingen fisk, men heller inga bottennapp. Sedan gick vi runt lite i närmaste omgivningen och upptäckte att närmaste granne är brandstationen! Lyckan var total när en brandsoldat körde ut med slangbilen och började fixa lite med slangarna. Ny vet vi att det finns fem små brandsoldater i Svolvær och att de är hemma hos sig i väntan på att larmet går. Och att de har jätte många slangar.

Efter lunch (pasta med bacon!) promenerade vi in till centrum och det obligatoriska besöket på turistinformationen. Ganska snart stod det klart att i Svolvær finns inget att göra om man inte vill titta på konstgallerier eller vill äta torkad torsk. Det ville vi inte. Men Olle snappade upp att bland alla gallerier fanns även en av världens största utsällningar av isskulpturer, så dit gick vi. Inte för att vi direkt förgås av värmeslag denna sommar, men lite iskonst är ju alltid kul. För att inte frysa i utställningslokalen fick vi låna varma ponchos.

Ute i värmen igen lyckades vi så småningom ena oss om vad och var vi skulle fika och kunde sedan strosa hem igen och äta egenlagad middag. Vi var som sagt var inte särskilt intresserde av att äta torkad torsk.

Kvällens löppass gick inte upp på kammen med de två pinacklarna som lockar hit alla klättrare, även om Richard lyckades hitta stigen mot toppen. Nu njuter vi av tystaden och en lokal pilsner.

Småfiskare

Slangrullning

Bra torkväder

Här bor vi...

...mitt i småbåtshamnem

In i kylan

Iskonst på temat fornnordisk mytologi

Svolvaer sentrum

Det är inte Richard som klättrar på pinacklarna

En kall avslutning på dagen

Anna

Vi vaknade upp i ett regnigt Bodø. Det var verkligen tur att vi kunde se de vackra omgivningarna när vi kom i går. Men med Norges motsvarighet till Nutella på tub vid frukostbuffén var det ändå en fantastisk morgon för 2/3 av sällskapet.

Dagens första uppdrag var att säkerställa att vi hade biljetter bokade till kvällens båtresa med Trollhatten till Svolvær. Det hade vi inte. Ingenting är uppenbarligen gratis, så det vi trott var väldigt billiga biljetter i någon norsk regionalpolitisk satsning visade sig vara en reservation av en möjlighet att få köpa en biljett.

Så snart all administration var fixad kunde vi fokusera på nästa mål för dagen – Luftfartsmuseét. Det var stort, informativt och snyggt. Under resan har vi vuxna fått upp ögonen för Norges situation under ”andre verldenes krig”, och museét hade en bra utställning om detta ur flygets perspektiv.

När vi tröttnat på flygplan tog vi bussen tillbaka till sentrum igen och kikade in i domkyrkan. Även Bodøs kyrka återuppfördes på femtiotalet och hade många likheter med den i Steinkjer.

Vid femtiden blev det så äntligen dags att borda Trollhattens Hurtigbåt mot Lofoten och Svolvær. Det var en fin tur som gick norrut längs med kusten och stannade till på flera ställen. Där det uppenbarligen bodde någon. Till och med barnen fascinerades av detta faktum och funderade lite på vart närmaste skola och Pokémonkort fanns. Att himlen var gråmulen och molnen låga gjorde inte så mycket. Vi kunde ändå ana spektakulära berg ovan molnen. Som tur var blåste det i princip ingenting, så vi klarade oss på två kräkpåsar.

Väl i land i Svolvær tog vi taxi till kommande två nättets hemmaställe. Love utbrast förundrat när vi klev ur taxin och Anna betalat att det var en konstig handlingsbil. Hemmastället är en rorbue på en brygga i utkanten av stan. Värdinnan, en möjlig okänd norsk syster till farmor Inga, har lovat Tore flytväst och prima fiskeförhållanden i morgon.

Lycka på tub, eller hur mormor!

Små flygplan för små piloter

Framme på Gotland enligt piloterna

Bodø domkyrka

Redo för ombordstigning

Bye bye Bodø!

Låga moln och höga berg

Pyssel och fika på båten

Det blev sent innan vi kom i land

Anna

Dagens tågresa har varit den hittills vackraste. Från Mosjøen vid Vefsnfjorden har vi rört oss uppåt och befinner oss nu i princip på kalfjället i Lønsdal. Mitt i ingenstans ett par mil norr om polcirkeln. Resan gick längs med Vefsnfjorden, Drevjoälven och Ranfjorden till Mo i Rana och sedan upp på Saltfjället. Det bjöds på många vackra vyer med kombinationen hav och fjäll.

Dagen började i Mosjøen där vi tillbringade förmiddagen med att titta på får och leka på Dolstad bygdetun samt kika in i den vackra Dolatad kirke. Vi förundrades och filosoferade även över alla gravstenar på kyrkogården.

Vi bor på ett klassiskt fjällhotell och har just avnjutit en rejäl middag. Vårt rum ligger på andra sidan korridoren från lekrummet och där checkade barnen genast in. Intresset för att gå ut igen var helt obefintligt, så vi föräldrar fick nöja oss med varsin löptur upp på fjället på egen hand. Helt ok!

I lekrummet bestämde Nils och Love att vi skulle leka skola – Anna var snäll fröken och själva var de storebror som hette Olle och Tore-prutt. Love längtar efter att han ska bli lika stor som Tore och få gå på hans skola för då kan de leka hela dagarna. Men lika stor som Olle blir han inte för Olle är störst i hela världen.

Såpbubblor - tricket för att få fyra barn att röra sig framåt!

Äntligen gungor!

Tore rockar fett!

Dolstad Kirke - Nord-Norges äldsta åttkantiga korskyrka

Gravspaning

Hej då Mosjøen

Fönstertittare

På väg till hotellet

Groupie

Rum med utsikt

Fjällöpning

Anna

Olle summerade dagen vid läggdags: Den har varit lång! Och med tanke på att vi vaknade redan vid femsnåret i trakten av Östersund, bytte tåg och åt frukost i Duved vid åttatiden, bytte från svenskt till norskt tåg i Storlien en halvtimme senare, lunchade på stationen i Hell, ankom hotellet i Steinkjer vid halv två på eftermiddagen och slutligen ”turistade” i Steinkjer på eftermiddagen kan vi inte annat än hålla med!

Tågresan har över lag gått bra. Vi har kommit på och av samtliga tåg med alla barn och all packning i behåll vid alla byten. På tågen har var och en roat sig efter bästa förmåga.

Steinkjer är nog mest känd för att staden bombades till grus av Tyskarna i slutet av april 1940. Efter det byggdes Steinkjer upp i funkisstil. Att turista i Steinkjer gick ganska snabbt. Vi gick till älven och hängde lite vid badet, passerade husen på alla vykort, plaskade i en fontän, tittade in i kyrkan och lekte på en klätterställning. Strax efter fyra var vi klara och redo för kvällsmat på en mexikansk restaurang. Ytterligare fyra timmar senare sov alla barn gott och föräldrarna hade hunnit med varsitt löppass. Norsk barn-TV är en lika bra barnvakt som svensk!

Godnatt Steinkjer!

Gods expedition in Hell - a famous place

Cykelställslek i väntan på nästa tåg

Casinospel

Pyssel

Snäcksamling på playa Steinkjer

Vattenlek

Kyrkan påminde en hel del om Essingekyrkan

Äntligen en klätterställning!

Gräddfil på pannkakorna - kan det bli bättre?

Anna

Två sömndruckna killar är mycket angelägna att få varsin selfie tagen på morgonkvisten. Bara selfie – ingen groupie!

Nils

Love

Anna

Nedanför teknikbacken finns en knappliftkarusell. Antingen kan man stå upp och åka runt med skidor,  eller så sitter man på och gungar. Vad Nils och Love skulle välja var rätt självklart,  särskilt när Tore knuffade extra fart!