Med bubbel och smällare har vi firat Richard på födelsedagen. Tore fixade tårtan och barnen gav pappan en kockmössa med förhoppningen att han ska fortsätta laga god mat till oss.

Två veckor med sol, bad och med mormor inom när håll. Eftersom vi var där så länge kunde vi släppa på restriktionerna och umgås som vanligt för några dagar.

Det är ju inte så dumt med lite hemester några dagar. Sol, bad, cykel och en hundkampanj.

Det har önskat hund en längre tid. När det blev klart att Anna kunde ha hund med på jobbet på ZeroMission intensifieras tjatet och nu under pandemin har det nått sin topp. En dag bjöds vi på fika och hittade lappar med budskapet ”vi vill ha hund” överallt, från frysen till strumplådan. Vi får väl se om det lyckas.

Idag passade vi på att äta lunch och flanera på Sigtunas gator och stigar. Himla många runstenar hittade vi utan att ens leta. En stig ledde oss upp på en kulle med utsikt över staden. Vi avslutade med bangolf nere vid vattnet. Karamellfabriken var stängd så vi har orsak att återvända till mysiga Sigtuna.

Vi lämnade city och tog med oss fika hem till Ingrid. Det alltid är trevligt att träffa henne. Denna gång var vi särskilt nyfikna på att få höra om hur hon klarade av att cykla hela vägen till Arvidsjaur. Vi behövde ju tre dagar med bil under vår semester för att åka den sträckan.

I dag fyllde Lars år. Vi tog en utflykt till Uppsala för att gratulera. Kul att han bor nära en klätterklippa.

Idag är det morbror Lars födelsedag. Vi åkte till Uppsala och firade, utomhus och på lagom distans.

Mormor var med från Gräsö. Efter fikat upptäckte vi att det fanns två boulderstenar i parken bredvid Lars hus.

Från Östersund var det inte långt kvar till mitten av Sverige. Vi hann med ett stopp hos Leanders i Ånge innan vi passerade gränsen.

Efter frukost, brännboll och uppdelning av dukarvet efter Annas och Karls farmor Inga lämnade vi Östersund. Det var dags att påbörja sista etappen på vår resa.

Vi hade som mål att bara stanna i norra halvan av landet. Därför var det ju tur att Leanders har sitt torp i Ånge, någon mil norr om Sveriges mitt. Vi passade på att stanna till i Bräcke och köpa glass. Glassbaren där vann SM-guld förra året och hade flera prisbelönta glassar från 2017 i disken.

Efter mat, nummerkubbspel och glassfrossa fortsatte vi resan. Det blev ett stopp på MAX i Hudiksvall, några kisspauser och förarbyten och sedan var vi hemma.

Efter många långa dagar i bil passade det utmärkt med en vilodag i Böle. Om man med vila menar byte av aktivitet.

Dagen började i ett lagom makligt tempo innan det blev brännbollsspel på lägdan. Efter att ha backat ett steg vid bränd och turats om att vara inne- och utelag några gånger övergick vi till hårda Kårtorpsregler:

• Den som blir bränd får kliva av planen
• Varvning får tillbaka alla brända i spel
• När det inte finns någon kvar som kan slå byter man

Det var reglerna som gällde när Anna, Karl och Lars spelade brännboll med kusinerna framför ladugården i Kårtorp under 70- och 80-talets påskar.

Eftermiddagen blev ännu mer aktiv när vi först åkte och klättrade och sedan körde en omgång lasergame. Det var tredje året i rad så det är nu lite av en tradition.

Lyssnandes på Dunderklumpen åkte vi med bil på Sveriges högsta väg och entrade Jämtland. Där väntade vattenfall, vackra vyer och kusinerna Larsson.

Tidigare i sommar hamnade trafiken på Vildmarksvägen över Stekenjokk på riksnyheterna. För att slippa åka i en karavan av husbilar lämnade vi Klimpfjäll strax efter nio.

Vägen ringlade sig uppåt och ganska snart var vi på kalfjället bland snöfläckar och fjällbjörk.

Jag vill göra en snöboll. Och kasta på Love.

Vi stannade på en parkeringsficka vid en snöfläck och tvingade ut barnen. Först var det bara Nils som ville ut, men ganska snart var snöbollskriget i full gång.

Richard och Anna tog en kort tur upp på vägen Boliden använt till gruvan uppe på berget. Spåren av industri var tydliga med dammvallarna.

För att få mer känsla av fjäll gick vi över vägen till andra sidan och tittade ut över det gröna kalfjället. Det gick inte att komma ifrån att vi just tittade på fjället snarare än var på det. Det är onekligen skillnad att röra sig på fjället till fots på en led än i bil på en väg.

Vattenland

Så småningom vände vägen nedåt och vi kom ner mot Stora Blåsjön och Jorm. Vägen snubblade fram genom ett vackert landskap till Gäddede. Där svängde av stora vägen och in på grusvägen till Hällingdåfallet.

Det var ett maffigt fall som kastade sig 43 meter ner i en kanjon. Sveriges längsta. Området runt fallet var fint iordninggjort med rastplats, staket och dass. Vi passade på att äta lunch innan vi åkte vidare ner i Ströms Vattudal.

I Strömsund stannade vi och fikade på Hembygdsgården. Till vår, eller i alla fall Annas, stora glädje stod Jätten Jorm i grinden och tog emot.

Sista etappen för dagen gick till Östersund och familjen Larsson i Böle. Där bjöds på middag, kusinhäng och en fin joggingtur med Malin och hundarna upp på Böleberget.

Ännu en lång dag i bil där vi fått en känsla för inlandet. Forsar och fjäll satte guldkant på slutet av dagen.

Arvidsjaur överraskade i går när Richard och Anna joggade runt. Innan vi kunde lämna denna inlandsmetropol var barnen också tvungna att se sig om. Dagen inleddes följaktligen med promenad genom staden till Lappstaden.

Lappstaden är det som återstår av kyrkstäderna runt Arvidsjaurs kyrka. Här bodde lapparna under kyrkhelgerna. Man sov i kåtor, typiska för skogssamerna, och förvarade sina saker i härbren. Liksom i de andra kyrkstäder vi passerat är husen fortfarande i privat ägo.

Från Arvidsjaur ställde vi in vägvisaren på Klimpfjäll, sydväst om Marsfjället. Man skulle kunna åkt E45 ner till Vilhelmina och sedan västerut. Vi valde att ta av vid Sorsele och köra på småvägar tvärs genom skogen. Men först en riktig bricklunch på Hotel Rver, med utsikt mot Sorseles kor som betade bakom Coop.

Var det gles bebyggelse under gårdagens tur var den obefintlig i dag. Det var i princip bara i Dikanäs, Stalon och Saxnäs som vi såg hus, bilar och folk. Fast när vi kom ner till Malgomaj och Kultsjön och ju närmare fjällen vi kom, desto mer fritidshus blev det.

Strax innan Saxnäs passerade vi Trappstegsforsen. Som namnet antyder forsade vattnet som i en trappa. Coolt!

Så småningom kom vi fram till hotellet i Klimpfjäll och kunde checka in i vår stuga. Efter en lång dag hade Anna lite lätt rörelsepanik och tvingade med sig hela familjen ut på en ”lätt” joggingtur. Efter tips från receptionisten valde vi leden 7 forsar. Helt rätt val! Även de som protesterade innan avfärd var nöjda och glada när vi kom i mål.