Påskafton innebär påskägg och en obligatorisk skidtur för att leta rätt på dem. I år gick turen till Sönnestvallen. 

Richards och Annas ryggsäckar var preparerade med stavar för att kunna bogsera Nils och Love, skidorna var vallade och i Richards ficka fanns godis. Allt var riggat för en behaglig tur på fjället. 

Vi gav oss ut på fjällspåret nedanför hotellet och efter en kort sträcka på trekilometersspåret vek vi av upp i skogen mot Sönnestvallen. Det var en fin sträckning som bitvis gick i vad som kändes som en tunnel av träd. Nils och Love åkte en stor del av tiden själva men ibland kom stavarna till användning. 

Sönnestvallen var en fin liten timmerstuga med bord, bänkar, en kamin och ved. Ett perfekt ställe att äta matsäck och leta påskägg på. 

Resan tillbaka till Köjagården gick i ett huj då det mestadels var nedför. Olle och Tore susade i förväg med Nils strax bakom. När Anna så småningom kom ikapp Nils var de andra utom synhåll.

– Jag bara åkte nerför backen och ramlade inte alls, berättar en stolt Nils.

På kvällen bjöd Köjagården på påskmiddag. Ett dignande bord med sill, lax och chark från ren och vilt. Mycket gott.

Förberedelser

På väg i spåret

Framme i Sönnestvallen

En lagom stor stuga – med påskeld

Äggletning runt stugan

Påskmiddag på Köjagården

Alfapetsspel med mellanpojkarna

Under natten har Edsåsdalen bytt färg. Nattens snöande förvandlade det vårbruna landskapet vintetvitt igen. Vilket vi skidturister så klart uppskattade och utnyttjade. 

De tidigare isiga spåren var mjuka och nydragna med ett par centimeter nysnö på toppen. Hela gänget begav sig ut på förmiddagen för att testa. Längden varierade efter förmåga. Storbarnen åkte 4,7 kilometer och de mindre 3,5. Konstigt nog krävde den kortare sträckan mer godis.

– Vi räknar kryss eller stolpar. När det gått fem får vi godis, berättar Nils.

Det krävdes en del trick för att få vissa av åkarna att komma igång. En ny stil i uppförsbacken gav tillexempel Love fart.

– Jag kör ugglestilen. Då kliver man upp för backen med händerna på ryggen.

Efter en superlunch på hotellet (raggmunk & fläsk med våfflor till efterrätt) gav vi oss ut igen. Molnen hade lättat och solen sken så småningom från en nästintill klarblå himmel. Richard och Anna kunde ta varsitt varv i milspåret innan det var dags att avrunda dagen med afterski, bad och middag. 

Nils laddar med kaniner 

Love kör ugglan

Istället för att far till Blåkulla på skärtorsdagen valde vi att ta en tur på Renfjället. Med skoter kom vi upp till toppliften och slalomåkningen.
Trötta efter gårdagens resa passade alla på att ta en ordenlig sovmorgon. Först klockan sju började det tissla och tassla i barnkammaren, den del av lägenheten där två vägghängda våningssängar utgör möblemanget. Så småningom var alla vakna och redo att hugga in på frukostbuffén i hotellets matsal. Där fanns det mesta man behöver för att ladda inför en skiddag: gröt, yoghurt, ägg, mackor och pålägg.

– Jag hoppades på korv och bacon, men det fanns inte så jag åt ägg och corneflakes i stället  säger Love.

Mätta, belåtna och med ryggsäckarna fyllda med lunchpaket lämnade vi tillslut hotell Köjagården och gick över vägen till liften. Olle och Tore hann med ett åk innan det bar av upp mot toppen med skoter. Nils, Love, Anna och Richard valde att åka i kälken upp. Olle och Tore tolkade.

– Det var jättekul, men John och jag hade sämsta platsen längst fram. Vi fick både snö och avgaser på oss, berättar Tore.

Över trädgränsen väntade Renfjällets ankarlift, två snälla backar och rätt mycket off pist. Efter någon timmes åkning pausade vi i ett vindskydd och åt den medhavda matsäcken. Det blev några åk till innan det var dags att ta hela långa backen ner tillbaka till Köjagården. 

– Pappa och jag åkte utanför backen i skogen. Det var kul och gick inte så fort, berättade en stolt Nils efter sitt sista åk på toppen.

För de stora barnen avslutades dagen med poolparty på hotellet. Obegränsade mängder godis och läsk stod på menyn. Innan dess hade barnen Wenell råkat i luven på en av hotellets andra gäster. Med viss stolthet kunde föräldrarna konstatera att barnen i alla fall varit på samma sida.

– Det är klart man ställer upp för småbrorsorna när de råkar i trubbel, konstaterade Olle.

Fjällfrukost

Mot toppen

Skidåkare

Lunchpaus

Två dagar efter det att en lastbil körde Drottninggatan fram var hörnet av Åhléns och trappan ner mot Sergelstorg täckt av blommor. För att ta in det som hänt cyklade Olle och Tore med Anna in till stan för att med egna ögon se blomsterhavet.

Under eftermiddagen hade en manifestation hållits på Sergelstorg. När vi kom fram var det fortfarande många kvar som ville hedra offer, ta in det som hänt och visa att vi står enade tillsammans i kärlek mot våld. Mest slående var blommorna som täckte alla polisbilar.

– De kommer inte ha lätt att komma härifrån,  konstaterade Tore.

Blomstertäckt polisbil

Blommor utanför Åhléns 

Sergelstorg

För andra året i rad bjöd Tore, Vilgot och Nils A hela klassen på kalas på Vängåvan. I år var det discotema med vakter, V.I.P-biljetter och dansinstruktör. Alla var nöjda efter en lyckad helkväll. 

Instruktör, disco och DJ Olle

Pappavakterna Per, Emil och Richard

Erstaviks fidekomiss omfattar stora delar av Nackareservatet. Efter att ha läst boken Jorden de ärvde, där turerna kring Erstavik tas upp, blev Anna nyfiken på att se området på riktigt. 

En solig söndag i mars åkte hela familjen, inklusive Olle Ekberg, på utflykt till Erstaviks ägor.

– Om fidekomisset är en förutsättning för att detta samnahängande naturområde ska finnas är det svårt att vara odelat negativ, konstaterade Richard när han i skogsbrynet tittade ut över de vidsträckta åkrarna. 

I ryggsäckarna hade vi ved, korv och tillbehör. Vi hittade en trevlig plats och efter en genomgång av allemansrätten gjorde vi en grillplats. Alla hjälptes åt att hämta stenar och göra grillpinnar. Olle Ekberg konstaterade att egen eld gjorde man sällan i hans familj. Till Richards och Annas glädje svarade Olle Wenell:

– Det här tillhör vardagslivet i vår familj.

När vi ätit klart, elden falnat och kottkriget upphört hjälptes vi åt att liksom indianer sudda ut alla spår efter vår rastplats och begav oss hem.

Korvgrillning

Soliga pojkar

Klätterdags

Senast vi sågs var i samband med julgodisbaket. Nu var det äntligen dags att tillbringa en dag med Leanders igen. Temat för dagen var sushi och klättring.

För att göra av med eventuell överskottsenergi begav vi oss till Karbin i Västberga. Där fick alla dom ville klättra så högt de ville.

– Jag kom ända upp, berättade Love stolt.

Med paus för fika höll vi igång hela eftermiddagen innan vi åkte hem för att pyssla ihop middag. Och det var en pysslig middag: Sushi både till mat och efterrätt. Men så har vi ju pysselvanan inne efter många års erfarenhet av julgodistillverkning.

– Det var kul att göra egen sushi. Matsushin var roligast att göra, men godisarna var godare, säger Tore. 

Saga på väg upp med peppande från Olle och Anna

Nils och Vidar bouldrar, Love och Hugo repar med Richard

Godissushi

Matsushi

Födelsedagsbarnet

I dag har vi fitar nioårsjubilerande Tore hela dagen. Det började med semla på sängen och slutade med middag på restaurang Kinamuren. Det var en mätt och nöjd nioåring som till slut kom i säng och summerade dagen:
– I dag fick jag allt jag önskade mig.

Lagom tidigt samlade övriga familjen ihop sig i köket och fixade semla, varm choklad och paket. Det var ett skönsjungande tåg som begav sig ner för trappan till Tores rum. Där väntade födelsedagsbarnet utklädd till Magnus Uggla.

– Jag hade varit vaken sedan klockan sex och väntat, berättade Tore efteråt. 

Därefter följde en dag helt enligt Tores önskan:

En slapp förmiddag som ägnades åt massproduktion av armband och en eftermiddagstur i skogen då multiverktyget kom till användning. Efter skogspromenaden fanns det tid för lite Zeldaspel innan vi åkte iväg till restaurangen. 

– Zeldaspelet är ganska läskigt, men jag tror han kan klara det, säger Olle. 

Morgonuppvaktning

Promenad runt Judarn

Tore skär eftermiddagsfikat med sitt nya multiverktyg

Middag på Kinamuren med farmor, farfar, Oscar och mormor avslutade dagen

Familjens yngsta fick sina slalomkörkort i går när skidskolan avslutades. I dag var det dags för ynglingarna att åka lift hela vägen upp på toppen med resten av familjen.

– Det var häftigt att komma upp på toppen, berättar Nils senare på kvällen. 

Efter några uppvärmningsåk i barnacken under tiden som Anna hyrde skidor och skaffade liftkort var alla redo att ta ankarliften upp på toppen. Föräldrarna var nog mest nervösa för hur detta äventyr skulle sluta. Målet var att komma upp på toppen, ner i Killy-backen på andra sidan, och sedan hela vägen tillbaka hem igen via Familjebacken. 

– Ner kommer man alltid, konstaterade Richard. Frågan är hur många som bryter ihop på vägen. 

Och visst var det några skakiga par ben som tillslut stod på toppen  av Västra Kalven. Storebröderna lockade och pockade för att de yngsta skulle våga släppa taget, men de stod tryggt kvar mellan  föräldrarnas ben. Om inte annat gav det ett visst skydd mot den piskande vinden.

– Det var horribelt på toppen, minns Olle när dagen sammanfattas. 

Tillslut var vi nere vid Café Pulsen. Sista biten åkte alla på egna ben. Besöket i Tandådalen Östra inleddes med välbehövligt fika. Därpå följde några timmars åkning i backarna runt Killyliften. Storkillarna åkte upp på toppen,  småkillarna raceade i barnbacken och föräldrarna flängde mellan teamen. Tillbakaresan gick lysande.

– Jag åkte stolsliften, berättar Love. Det var högt över backen. Om man ramlade ner slog man ihjäl sig.

Nils tog det säkra före det osäkrare och åkte ankarlift med Richard. Hela gänget kom upp på toppen samtidigt och kunde starta nedfärden i Familjebacken. De större barnen valde röda och svarta alternativ när vägen delade sig, men väntade snällt på botten av backen dit två superstolta småbröder så småningom kom. Det var så roligt att de tog ett varv upp igen. Nils åkte till och med en tredje runda.

– Det här var en härlig avslutning på veckan, tyckte Anna. Häftigt att hela familjen kan åka tillsammans.

Familjefika

Barnbacksrace

Vitt på toppen

Stolsliftsgänget

Ner i Familjebacken

Efter en förmiddag inne ville Nils ut och åka längd. Love var inte sen att anta utmaningen. Alla som såg grabbarna var mycket imponerade. 

– Vilken fart de har, sa en passerande dam.

Det blev en solig tur längs den första kilometern på varvet runt Kalven. Lagom många chokladbitar delades ut och det var nog ingen som såg killarna som inte kom med uppmuntrande tillrop. 

Pigga Nilsben efter en halv dag inne