Nattens läger har onekligen utsikt. Och eftersom vi fick upp tälten samtidigt lyckades vi bygga oss ett uterum. Prinsarna hade invigning med makaroner.

I backen ovanför vårat tältchateau låg det visst ett litet hotell…

Dagens huvudattrakrion var Geirangerfjorden. Och bästa sättet att utforska en fjord är så klart via vattnet. Vi körde på färjan i Valldal och drygt två timmar senare var vi framme i Geiranger. En häftig resa med många vackra vyer. För de stora pojkarna var lyckan fullständig när styrman erbjöd dem att ta över spakarna.

Styrman Tore ställer in kursen.

Fullt fokus på kommandobryggan.

Love, Anna och kusinen Emil.

Snö är alltid kul, och snö på sommaren är extra roligt. Efter att en andra gång ha snirklat oss upp för Trollstigen stannade vi uppe på fjället för att sprattla i snön och kasta snöbollar.

Minigolf medan Mamma packar bilen. Tydliga regler – efter 8 slag får man fuska.

På förhand hade vi spanat i ett akvarium i Ålesund. På en sådan plats torde ett akvarium vara något extra. Men skyltningen ledde oss ut till ett bostadsområde och vi undrade om akvariet kanske var hemma hos en pensionär som förevisade sina ”Guppis”. Men då öppnade sig Atlanten framför oss och Atlanthavsparkens parkering med en respektingivande mängd bilar.

Vi kom precis i tid till matningen av Humboltpungvinerna. Sen var det full fart till matningen av fiskarna. Barnen fick själva muggar med mat att fritt mata de fiskar de ville – enkelt och fantastiskt kul. Sedan barnens höjdpunkt – slush. Efter två års gnäll ger vi vika för att behålla den goda stämningen. Sedan matning i stora bassängen, en dykare vinkade till barnen och blev överhopad av hungriga fiskar. Fullt tempo.

Akvariets höjdpunkt enligt mig var nog lekparken utanför med den finaste utsikten. Enorm sandlåda med ett gigantiskt fiskskellett som stack upp ur sanden och en stor forslabyrint där barnen kunde dämma upp olika vägar med skärbrädor.

I all hast glömde jag att aktivitetsrummet kanske var bäst. Barnen fick själva känna på och lyfta upp fiskar, krabbor, sjödstjärnor och till och med humrar. Kusin E slog till med räkfrossa och öste ner allt bete till krabbfisket på en gång. Slutfiskat för alla andra.

Vår camping ligger vid öppningen till den dal där Trollstigen går uppför ett berg i 11 hårnålskurvor. Alltså det självklara utflyktsmålet. Vi stressade iväg så snabbt vi kunde och konstaterade att klockan blivit 11 när vi satte oss i bilen.

Tore ropade direkt utanför campingen ”De dödar en ko!” Hmm tänkte vi och stannade snällt till för att se vad han såg. Det var precis tvärt om de höll på att föda en kalv, eller i alla fall hjälpa en ko att föda. Tyvärr bedömde vi förlosningsexperter att det var för långt kvar så vi gav oss av innan själva födseln.

Så in i dalen som blev trängre och trängre och slutade med en vägg. Där någonstans var det tänkt att vår bil skulle klättra upp. Brant var det men också fantastiskt vackert. En stund efter att vi parkerat bilen på toppen släppte även Anna dörrhandtaget.

På toppen fanns en splittans ny anläggning med en gång ut till den uthängande utkiktplatsen. Häftigt och sevärt.

Lunch på parkeringen för att sedan ta oss ner för samma vägg igen. Lite läskigare tycker också jag.

Dagens lunch intogs på högsta punkten mellan Åndalsnes och Ålesund. Rigtigt vackert och i kanten av kalfjället. De små herrarna fick ett eget litet bord att sitta vid.

Matlagning på campingvis.

Efter att ha studerat fiskar på akvarium under eftermiddagen var det dags att ta en tur ut i verkligheten efter kvällsmaten. Piren i Ålesund fick det bli. Och visst nappade det! I morgon blir det fisk till frukost.

Självklart är fiskeutrustningen med på vår norska resa. Alla stora killar prövar lyckan i Åndalsnes hamn. Inget napp, men en fantastisk utsikt!

Efter första natten i tält var det här en ganska seg dag.  Nattsömnen kunde varit bättre för de flesta av oss. Tänk om man kunde vara som Olle och sova under vilka förhållanden som helst!

Så småningom kom vi i alla fall iväg. Vi hade många mil i bil kvar till målet och var rätt less på bilåkning. Så plötsligt befann vi oss i Romsdalen och det blev vansinnigt vackert!

För att inte drabbas av matpanik när vi nådde campingen bestämde vi oss för att stanna på första bästa ställe och laga mat. Det visade sig bli Trollväggen.

En pastafylld minestronesoppa senare hade vi nog med energi för att ta oss de sista kilometerna till den camping där vi nu slagit läger tillsammans med Karl, Malin & c:o.