Sällan har ett Äntligen! varit så ärligt menar som när vi fick kliva ut på balkongen igen.

I början av mars blev dörren ur förplastad och vi hamnade bakom ett blått draperi. Det blev markant mörkare inomhus. Sedan kom oljudet och dammet när den gamla balkongen bilades ner.

Så småningom kom armering på blast och en dag dök betongbilen upp. Sedan fick vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Den tredje juni var så allt äntligen besiktigat och klart och vi kunde klippa det röda bandet!

Kristihimelsfärdshelgen innebär allt som oftast starten på vår Gräsösäsong. Så även i år.

På senare år har Birgitta förberett lite uppgifter till oss. Årets stora projekt var att fixa altanen på baksidan. Gammal beläggning skulle bort och ny fram. Diverse burkar och byttor var inhandlade och vi hade tre slipmaskiner till vårt förfogande. De gick åt alla tre. Bästa verktyget, eftet många kreativa tester, var *trummvirvel* stekspaden!

Vi fixade även ventilationen på lilla huset, sopade taket och byggde insektshotell.