Efter dagar av förberedelser och en trevlig mellanlandning i Östersund är vi påväg mot fjällävetyr i Härjedalen.

Stoppet i Östersund innebar uppskattat lasergamespel och suströmmingsmiddag.

Nu är det dags. En tur med kanot, spritköksmiddag och övernattning i stortältet. Start och mål i Åkers styckebruk.

Efter att ha testat några timmar på Närsån gav vi oss i dag ut på en tvådagarstur på Visnaren, och de tre Marvikarna. Vi har hyrt två kanoter och packat med mat, kök och tält. Anna, Olle och Nils kör i team Pirates of Marviken medan Richard, Tore och Love är Stockholm Vikings.

Dagens paddling har gått i medvind genom en geologiskt mycket fascinerande område. Vid två tillfällen har vi dragit kanoterna på kärran och vid ett tillfälle tog vi vägen genom röret mellan sjöarna.

Längst söderut i Övre Marviken hittade vi en perfekt rastplats med blåbär, bronsåldersgrav och och kvällssol.

I morgon ska vi tillbaka norrut igen.

Ett kärt nöje i Funäsdalen genom åren har varit att träffa Anders Turchefen Robertsson. I början av juli gick Anders bort och i dag begravdes han i Östersund.

Anders är syssling till Anna på Birgittas sida, son till Birgittas kusin Tore. Under många år har han bott i Funäsdalen, så när vi har varit där har vi försökt träffas i backen, på fiket eller i stugan.

Anna, Karl, Birgitta och Märta var med på begravningen. Att hundar skulle vara med var Anders specifika önskan. Anders mamma Ingrid hade så klart också åkt upp från Sigtuna, liksom systern Kerstin från Uppsala. Dessutom var ytterligare fyra sysslingar till Anna med som vi tidigare inte träffat.

Som fotograf tog Anders många fina bilder. En svinkall dag runt nyåret 2013 träffade vi honom i Bruksvallarna där han fotade hela familjen med den tydliga instruktionen att alla skulle ha så färgglada kläder som möjligt. Sedan dess köper vi bara friluftsplagg med färg och skickar Anders en tanke.

Från en ö till ö till ö. Efter en vecka på Gotland mellanlandade vi på Stora Essingen några dagar innan vi åkte ut till Gräsö.

Det blev en knapp veckolång vistelse i Roslagens famn. Redan första dagen fick vi sällskap av familjen Aase från Göteborg, dvs Annas kusin Karin med maken Kasper och barnen Majken, Marit och Eskil.

Gräsö visade sig från sin bästa sida och vi fick en härlig dag på SonjaochRolandklippan där stentorn byggdes så det stod härliga till.

Vi blev kvar ytterligare några dagar efter att Aases dragit vidare och gjorde inte särskilt mycket mer än att hänga på klipporna.

Knappt har vi hunnit hit innan det är dags att åka hem. Vi har våra smultronställen att beta av, men varje gång finns också nya saker att upptäcka.

En återkommande favorit är raukarna i Folhammar. Nytt för i år var att Olle och Tore cyklade fram och tillbaka, med sällskap av Anna åt ena hållet och Richard åt andra.

Årets nyhet var paddling i Närsån. En lagom avancerad tur för fyra nybörjare. Det blev snudd på dramatik när vi kom fram till åns utlopp i havet. Olle och Tore var på väg till Baltikum i god fart innan Richard och Love fick stopp på dem och kunde hjälpa dem att vända.

Pizzabak och museibesök i Visby klarades också av. Det enda vi saknade var härliga dagar på stranden, men det får bli ett annat år när vädret så medger.

Det var länge sedan sist, men nu är vi här i När igen. Första dagen har vi mestadels ägnat oss åt att landa.

I bilen hit lyssnade vi på Anders ”Hjärnstark” Hansens sommarprat om vikten av fysisk aktivitet. Vi vuxna svalde allt med hull och hår. Barnen hade svårt att hitta motargument. Tores slutsats var att vi borde skaffa hund.

Med eller utan hund ska vi i alla försöka röra på oss mer och sitta med skärmar mindre. Sagt och gjort: I dag har vi cyklat till Bodi för att handla, spelat fotboll och cyklat runt Närsholmen (Olle & Richard). Och så har vi så klart hälsat på grannarna!

Vi tog också en sväng till krukmakeriet Etelhem där fyra av oss drejade. Det är en uppskattad aktivitet som stod högt på önskelistan när vi funderade på vad vi ville göra på vår gotlandsvecka.

Sommaren 2019 blev gräsmattans biologiska enfald hårt ifrågasatt. Istället hyllades ängens mångfald. Så efter att ha kämpat i flera år med vår slänt låter vi den nu växa fritt. Resultatet: Mängder av smultron!

Resan från Malmö till Stora Essingen var en ren transportsträcka och gick på räls hela vägen:

X2000 Malmö – Stockholm södra, pendeltåg Stockholm södra – Årstadal och tvärban Årstadal – Stora Essingen.

Vi kom hem vid femtiden och innan läggdags var allt uppackat, tvättat och klart. Vi lyckades till och med få till en joggingrunda ett varv runt ön hela familjen. Olle sprang före, och passade på att gena när han var utom synhåll, men alla andra sprang hela varvet utan att gå eller pausa. Mycket imponerande. Kanske var det på grund av energikicken efter en lyckad semester.

Många olika ställen har vi bott på undrar resan. Sista natten på resan var vi premiärgäster på ”Hotell Videdal”.

Resan från Hamburg till Malmö var helt odramatisk. Att lämna Hamburg är ett tydligt tecken på att man är på väg hem. En stor andel av medpassagerarna är svenskar och det händer inte så mycket längs vägen.

Ett avbrott i tågåkandet är de 45 minuter som färjeturen mellan Puttgarten och Rödby varar. Då passade vi på att äta lunch och gå ut en stund på däck. Nytt för i år var att turen vidare till Köpenhamn gick med buss. Vi noterade att man inte fick åka rullskridskor på bussen.

Efter ett snabbt byte i Köpenhamn och en lite försening på Öresundståget kom vi så fram till Hyllie där Annas ”giftasfarbror” Roland och kusin Martin väntade. Verkligt lyxigt med biltransport hem till familjen Nilsson/Grönsterwall.

I sann skånsk anda hade Martin, Malin och Ida bjudit in hela skånefalangen av klanen Larsson till vår ära. Det visade sig också att vi inom den närmaste veckan skulle bli avlösta av både Asplunds, Aases samt Aina & Christer. Men vi var först ut med att testa det nya huset i Videdal för övernattning. Och som premiärgäster fick vi äran att ge namn: Hotell Videdal blev det.

Vi hade en trevlig kväll som förgylldes av att damerna tog sig vidare till semifinalen i ett stekhett Rennes.

I dag har vi blandat turism och tågåkande. Vi har förflyttat oss från Strasbourg till Hamburg och längs vägen bockat av de främsta sevärdheterna i Karlsruhe.

Dagen inleddes med frukost på ett typiskt thehus i Strasbourg. En härlig frukost med bröd, tre sorters marmelad, croissant, kaffe och varm choklad. Med intressanta samtal blev det en riktigt angenäm frukostupplevelse.

Tåget skulle gå strax före ett, så vi hade några timmar till på oss att se stan. Valet av aktivitet föll på att besöka den stora katedralen. En gång i tiden världens högsta byggnad, och fortfarande en av de största kyrkobyggnaderna i Europa. Till skillnad från resans andra stora katedraler var denna mer pyntad på in- än utsidan. Den stora astronomiska klockan från 1843 var så klart kronan på verket.

I princip alla franska städer vi besökt har haft en gammaldags karusell, så även Strasbourg. En tvåvånings dessutom. Eftersom vi hade tid över mellan kyrkobesök och tågavgång fick de barn som ville äntligen åka. Med tanke på hur åksjuka de blev lär det inte bli så mycket mer karuselltjat framöver.

Från Strasbourg följde en kort resa till Karlsruhe. Där hade vi cirka två timmar på oss innan nästa tåg skulle ta oss vidare till Hamburg. Man skulle kunna tänka sig att under den tiden sitta ner på närmaste servering och äta en glass. Eller så kunde man göra en ”wenell” och passa på när vi ändå var där. Vi passade på.

Strax efter vår ankomst till stationen gick ett litet pendeltåg till mer centrala delar av staden. Det tog vi och gick sedan upp till slottet och tittade lite. Det vill säga vi stannade så snart vi såg det, tog fotot, åt en godis och vände 180 grader tillbaka mot tågstationen. Vi hade nu 50 minuter kvar till tåget skulle gå.

Det blev en rask promenad förbi pyramiden som någon gubbe rest till minne av sig själv och även förbi Statsgarten Zoo. Zooet ligger mitt emot tågstationen så när vi kom med tåget tyckte Love att vi skulle tillbringa våra två timmar där. Anna sade nej:

– Det vet man ju hur det är på stadszoon, bara två trötta elefanter som står och hänger.

Döm om vår förvåning när vi senare passerade över Zooet på vår väg tillbaka från slottet och tittade in i parken. För vad var det ena djur man kunde se om inte just två trötta elefanter!

Från Karlsruhe blev det sedan en lång resa till Hamburg. Vi hade turen att få en helt egen kupé och var glada över att vi hade bokade biljetter. Folk stod i gången utanför.

Framme i Hamburg köpte vi lite kvällsfika på stationen som intogs i vårt minst sagt enkla vandrarhemsrum. I morgon väntar fotboll i Malmö!