Sol från klarblå himmel och en mojnande vind. En bra dag för en fika i solen och för att upptäcka nya backar.

Nils, Love och Anna stannade kvar i Tandådalen och fokuserade på fikat – först en varm choklad i solen på Pulsen och sedan grillkorv vid Norrliften. Däremellan blev det några åk i skicrossbanan, stora backen och barntidtsgningen. Höjdpunkten var att vi fick åka rosa soffliften upp. En härlig dag i solen!

Olle, Tore och Richard tog skidbussen till Lindvallen för att testa lite nya backar. Backarna var ganska välpreppade, breda och allmänt snälla. Skidsystemet testades systematisk från vänster till höger på pistkartan med lunch i värdshuset vid Gustavstorget. Turen avslutades med transportåkning till Högfjällshotellet och ett par åk där innan bussen gick tillbaka till Tandådalen.

Efter ett par dagar i backen testade Nils och Love att åka med stavar. Då inget av barnen går i skidskola som vi föräldrar har gjort så fick vi lära ut stavsnur. Den ädla konsten verkar ha blivit bortglömd med åren.

U der testen valde vi en snabbare lift än Valle och susade förbi honom både uppför och nedför.

Man bestämmer inte när man fyller år, men man bestämmer när man ska firas sa faster Sonja. I dag firade vi Nils och Love.

I söndags fyllde våra småkillar sju år. De blev sedvanligt uppvaktade med presenter i sängen. Sedan åkte vi till Tandådalen. Och Nils nyttjade ulklådan flitigt hela dagen. Inte läge för födelsedagsmiddag den kvällen med andra ord.

Men i dag passade det utmärkt och vi satte 2×7 chokladwafers i glassbonben till efterrätt.

Sol från klarblå himmel, härligt sockrig snö och lagom lutning för sköna svängar. Man skulle kunnat tro att det var påsk i fjällen med det var en februariförmiddag i Sollentuna.

Tore testade snowboard för andra gången. Det gick riktigt bra och nu kan han nästan svänga kontrollerat åt båda hållen.

Äntligen har det blivit riktig vinter även på Stora Essingen. Efter två dagar med snö vaknade vi mitt i ett härligt vinterlandskap.

När grusplanen skottats blev det en ordentlig driva att bygga grotta i. Vi var så nöjda med bedriften att en banankaka slängdes ihop och farmor & farfar bjöds in på gofika i snögrottan. Där emellan blev det många åk i Essingens bästa backe.

En favorit i repris från förra året var skidhelgen Björkvassla med Britt. Skidor + stugmys = skudhelg.

Programmet var snarlikt det från förra året: skidåkning i Grönklitt, lunch på Ugglan & Björnen, bastubad och lek i snön runt huset.

Det märktes på flera i gänget att ytterligare ett år hade gått. Nils och Love hade inga problem att åka det gula 5km-spåret och Olle höll jämn fart med Richard på skate runt Stormon. Anna behöver dock ytterligare några år för att kunna åka i från Britt på riktigt. Tores förkylning innebar vissa begränsningar, men Björnspåret var lite väl kort och vi såg ryggen försvinna i första uppförsbacken.

Det största förändringen från förra året var Stures frånvaro. Men i skidspår, bastu och vallsbod märktes ändå hans närvaro.

Det är inte varje år, men någon gång emellanåt kan vi åka skridskor på isarna runt Stora Essingen. I dag var det en sådan dag. Och allt stämde när Olle och Anna gav sig ut: solen, vinden och isen. Det blev en magisk skridskoupplevelse.

Visst har vi åkt på sjöis tidigare, men då på plogade banor och väl kontrollerad tjocklek. I dag gav vi oss ut på hal is med säkerhetsutrustning upp till tänderna.

Äventyret började redan i hallen när alla skulle packa ryggsäckar med kläder i vattentäta påsar och se till att hitta passande grenremmar. Det var en pedagogisk utmaning för föräldrarna att betona nödvändigheten av utrustning och samtidigt fortsätta hävda sjöisens fördel jämfört med den spolade fotbollsplanen.

Till slut kom vi i väg och även fram till Brottby och sjön Garnsviken. Vi var inte ensamna, utan lagom mycket folk för att ta bort den värsta nervositeten fanns redan på isen.

Det blev en skön tur med klubbor, bollar puck och varm choklad innan snön började falla och vi vände tillbaka mot bilen i medvinden.

2018 kan summeras som ytterligare ett år med förändringar. Nils och Love lämnade dagis och blev skolbarn, Tore började mellanstadiet och Olle högstadiet. Vi slutade flyga och tog tåget på långsemester. Och vi blev lite äldre och kanske lite klokare. Livets vändningar gjorde sig brutalt närvarande i och med farbror Stures sjukdom.

Årets sista dagar fortsatte med skidor på längden och bredden, uppför och nerför i Hållan. Ett ganska bra slut ändå.

Eftet dagar av blåsigt och mulet väder blev det äntligen sol igen. På toppen av Hamraliften fick vi solen i ögonen.