Vad gör man inte för att få åka utför i tre kilometer? Har barnen äntligen förstått glädjen i att bestiga en topp?

Medan fru och storebror körde uthålighetstest så passade Love, Nils, Tore och Richard på att bestiga det närbelägna Storvallsruet. Det är en dretig uppför på ca 3 km dit så frågan var om vi skulle orka.

Tore ordnade ork och fart första halvan genom att ställa upp oss i lagtempokörning. Den som var sist fick köra om alla andra. På det viset höll vi på till en välförtjänt chokladbit på Karl o Malins bänk vid Gunillas.

Efter viss tvekan tog vi oss sedan sista biten upp till toppen. Snön hade smält på toppen så den sista biten gick vi till fots. Alla byggde topprösen och fikade sedan nöjda med vår bedrift. På vägen ner mötte jag bara leende människor som mött våra vettvillingar i full fart.

En härlig förmiddag som vi firade med bowling på eftermiddagen.

I dag tog vi bilen till vårt favoritområde i Funäsdalen, närmare bestämt Bölen, mellan Bruksvallarna och Mässlingen.

Där skidade vi lite hit, lite dit och runt en liten bit innan vi hittade en perfekt kulle för solgropslunch och backhoppning. Det vi gillar med Bölen är att det finns så många kullar att välja mellan.

Hur långt orkar en sjuåring skida? I dag testade vi gränserna. Mer än 15 km är svaret.

Även denna dag sken solen från en klarblå himmel och inte en rörelse kunde anas i trädtopparna utanför huset. Ännu en perfekt dag för fjälltur.

Målet för dagen var att besöka både Malmbäcksstugan och Andersborg på skidor. Och klämma en våffla på varje ställe. För att få några höjdmeter tillgodo tog vi bilen till Högsta Hållan. Därifrån började klättringen uppåt. Och som vi klättrade! Två skateade före, två hade ett superglid i nerförsbackarna mot stugan och två var stolta över de andra fyra.

I Malmbäcksstugan blev det en våffla var innan turen fortsatte över berget till Andersborg. På toppen bjöds det på kexchoklad innan det var dags för nedförslöpan på andra sidan.

Framme vid Andersborg var suget efter nudlar större än efter våffla, och vi slog oss ner i en lämpligt placerad grop.

Sedan bar det i princip bara nerför via gröna spåret förbi Åsvallen. När vi passerade Högsta Hållan var Nils så varm att han åkte i bara understället.

Tillbaka i Fjällkällan konstaterade vi att vi klarade 15 km, men inte två våfflor. Och alla ”ski sceps” har jobbat hårt. Det blev massage av flera trötta muskler innan läggdags.

I dag lockade Funäsdalsbergets slushiga pister tillsammans med Sid och Ringos sällskap.

Tores klasskompisar Sid och Ringo är på plats i Funäsdalen och i dag var planen att åka utför med dem. Det fick vi också göra. Första mötet blev dock lite mer dramatiskt än vi tänkt – samtidigt som vi träffade på dem i Parken kraschade storebror Aston i ett hopp och bröt armen. Så medan pappa Johnny tog hand om Aston fick vi ta hand om Sid & Ringo.

Efter skiddag ens slut blev det Afterski hemma hos familjen Jensen. Sedan sex år tillbaka är de en av delägarna i Funäsdalsberget och Johnny tyckte att det inte var mer än rätt att kunderna fick lite återbäring.

Härliga Härjedalen visade sig från sin bästa sida när vi tog oss upp mot Lillskarven för en dags häng med ett gäng Larssons.

Det här påsklovet tillbringar vi, som så många gånger förr, i Funäsdalen. Nytt för i år är boendet i Fjällkällan. I dag var det äntligen dags att knäppa på skidorna och ta en tur upp på Flåten tillsammans med gänget i Hållan.

Familjen Larsson har sedan sist utökats med lilla chokladfärgade vorsthevalpen Gösta, och hade dessutom mormor och faster Britt på besök. Så det blev ett ännu större gäng än vanligt som drog iväg.

Några av oss gick för egen maskin hela vägen och andra stod på lina bakom skotern upp till en lagom stor driva på Lillskarvens sluttning. Där åts det lunch, lektes det och njöt av solen innan det var dags att åka hem på afterski.

Vi åker norrut längs på väg till Härjedalen. Självklart stannar vi i Sveg på Café Cineast.

Tore firade sin 10-årsdag med Buster, Sid och Ringo. Efterföljade fika i Västerås var en succé.

Vita vidder, goda middagar och gott om tid – med andra ord allt man kan önska sig för en helg på tu man hand som vuxna i familjen Wenell.

Med farmor och farfar hemma hos barnen på Stora Essingen åkte Richard och Anna upp till Grövelsjön och Lövåsgården. Där fick vi tre härliga dagar med varierande väder och fina turer upp på fjället.

Första dagen begav vi oss in i Norge. Efter en tur uppför och på skrå i kraftig vind åt vi lunch i vindsäcken innan vi bestämde oss för att badtunnan lockade mer än att fortsätta turen.

På lördagen och söndagen hade vädret klarnat upp och vi fick fina men något blåsig dagar på fjället ovanför Lövåsgården. Dagarna avslutades med badtunna och trerättersmiddagar i trevligt sällskap.

16 sjuåringar hemma på fredagsmiddag. Kaos eller kalas? Kalas så klart!

Nils och Love fick bjuda några kompisar på hemmafest. Det blev ett gäng på 16 kompisar från de båda klasserna som kom och åt tacotårta, lekte lekar, gjorde godis sushi och tittade på film. När föräldrarna kom och hämtade fick de också komma on på lite fredagsmys. En på det hela taget lyckad tillställning.

Idag gjorde Tore sin PRAO-dag hos pappa på JM. Han tog fram en mall i Powerpoint och djupdök i animeringar med egendefinierade banor. Sen deltog han på ett framtidsseminarium som bland annat handlade om ett lantbruk som sådde och skördade med självkörande traktorer.

Efter en lyxig pastalunch tog han sig an certifieringsutbildning för arbetsmiljö på byggarbetsplats. Klart godkänd. På eftermiddagen var han med och diskuterade hur webblösningen för utbildningen kunde förbättras.

Sen krävde ju en kontorsarbetsdag både fikapauser och lite pingis.