Första helgen i juli var det dags för klanen Larsson att träffas igen. Kalaset hölls på torpet i Kårtorp och dagen ägnades åt en bussresa i Folkes och Ingas fotspår med farbror Tore som uppskad guide.
Bussresa med lunch i Flämslätt och stop i Varnhem
Sysslingarna Lo, Ida och Molla
Bo, Ivar och Ulrika med Knut tillsammans med Anna, Nils och Love
Tore stod för matlagning, påhejad av mormor, faster Britt och Love
Tore, Majken och två långbord med kalasande släktingar
Lisa, Britt, Marit och Karin
På fredagen samlades Essingeskolans barn och anhöriga på IP för att fira skolårets slut och starten på sommarlovet. Det var ett digert program med mycket sång och skratt.
För familjen Wenells del började förberedelserna kvällen innan med klädinköp i Liljeholmen. Det var en något förvånad mamma som ekiperade sina två söner.
– Jag fick en mansdräkt med slips och allt. Ska man vara fin så ska man, säger Tore.
– En skinnpaj är något jag alltid önskat, så nu passar jag på, säger Olle.
Redan 8:10 samlades eleverna i respektive klassrum och fick diplom och närvarointyg. Sedan fortsatte firandet på IP med sång av alla årskurser, traditionsenligt tal av rektor – lika pinsamt som alltid – och avtackning av årskurs sex.
För Olles del innebar avslutningen att tiden på Essingeskolan nu var över. Lite vemodigt var det.
– Ellen har lovat att bjuda in mig när det är dags för brännboll nästa vår mellan sexor och lärare. Och när jag har studiedag i min nya skola kommer jag hit och hälsar på, berättar han.
Efter avslutningen åkte vi in till Vapiano och firade med en riktigt god pizza. Nu kan sommaren komma.
Nationaldagsfirandet ökar, men vi brukar sällan veta vad vi ska göra. I år firade vi genom att nyttja allemansrätten och naturreservatet Väsby Hage längst ut på Munsö.
En knapp timmes bilresa från Stora Essingen hittade vi i dag ett nytt favoritställe. Väsby Hage är ett naturreservat helt i vår smak: Öppna hagmarker med mangefika ekar, ulliga får och gulliga kalvar sträcker sig ut mot perfekta badklippor.
– Man kan åka kana på algerna ner i vattnet, utropar Nils efter att ha rutschat ner.
Richard hade i största hemlighet förberett en riktig sommarlunch som intogs på klipporna. Det var sill, köttbullar, potatis, grönsaker och knäckebröd. Och en fantastisk efterrätt bestående av sommarens första svenska jordgubbar med maräng, grädde och kolasås.
– Finns det mer? var frågan alla ställde sig när kåsorna var renslickade.
På vägen tillbaka till stan passade vi på att hälsa på hemma hos kungen på Drottningholm. Tyvärr var han inte hemma, men det fanns i alla fall glass att köpa i kiosken.
Nationaldagen blev en härlig sommardag, och vi är nöjda med firandet.
Prima klätterträd
Smarrig lunch
Badpojkar
Fårspaning under eken
Påskafton innebär påskägg och en obligatorisk skidtur för att leta rätt på dem. I år gick turen till Sönnestvallen.
Richards och Annas ryggsäckar var preparerade med stavar för att kunna bogsera Nils och Love, skidorna var vallade och i Richards ficka fanns godis. Allt var riggat för en behaglig tur på fjället.
Vi gav oss ut på fjällspåret nedanför hotellet och efter en kort sträcka på trekilometersspåret vek vi av upp i skogen mot Sönnestvallen. Det var en fin sträckning som bitvis gick i vad som kändes som en tunnel av träd. Nils och Love åkte en stor del av tiden själva men ibland kom stavarna till användning.
Sönnestvallen var en fin liten timmerstuga med bord, bänkar, en kamin och ved. Ett perfekt ställe att äta matsäck och leta påskägg på.
Resan tillbaka till Köjagården gick i ett huj då det mestadels var nedför. Olle och Tore susade i förväg med Nils strax bakom. När Anna så småningom kom ikapp Nils var de andra utom synhåll.
– Jag bara åkte nerför backen och ramlade inte alls, berättar en stolt Nils.
På kvällen bjöd Köjagården på påskmiddag. Ett dignande bord med sill, lax och chark från ren och vilt. Mycket gott.
Förberedelser
På väg i spåret
Framme i Sönnestvallen
En lagom stor stuga – med påskeld
Äggletning runt stugan
Påskmiddag på Köjagården
Alfapetsspel med mellanpojkarna
Under natten har Edsåsdalen bytt färg. Nattens snöande förvandlade det vårbruna landskapet vintetvitt igen. Vilket vi skidturister så klart uppskattade och utnyttjade.
De tidigare isiga spåren var mjuka och nydragna med ett par centimeter nysnö på toppen. Hela gänget begav sig ut på förmiddagen för att testa. Längden varierade efter förmåga. Storbarnen åkte 4,7 kilometer och de mindre 3,5. Konstigt nog krävde den kortare sträckan mer godis.
– Vi räknar kryss eller stolpar. När det gått fem får vi godis, berättar Nils.
Det krävdes en del trick för att få vissa av åkarna att komma igång. En ny stil i uppförsbacken gav tillexempel Love fart.
– Jag kör ugglestilen. Då kliver man upp för backen med händerna på ryggen.
Efter en superlunch på hotellet (raggmunk & fläsk med våfflor till efterrätt) gav vi oss ut igen. Molnen hade lättat och solen sken så småningom från en nästintill klarblå himmel. Richard och Anna kunde ta varsitt varv i milspåret innan det var dags att avrunda dagen med afterski, bad och middag.
Nils laddar med kaniner
Love kör ugglan
Istället för att far till Blåkulla på skärtorsdagen valde vi att ta en tur på Renfjället. Med skoter kom vi upp till toppliften och slalomåkningen.
Trötta efter gårdagens resa passade alla på att ta en ordenlig sovmorgon. Först klockan sju började det tissla och tassla i barnkammaren, den del av lägenheten där två vägghängda våningssängar utgör möblemanget. Så småningom var alla vakna och redo att hugga in på frukostbuffén i hotellets matsal. Där fanns det mesta man behöver för att ladda inför en skiddag: gröt, yoghurt, ägg, mackor och pålägg.
– Jag hoppades på korv och bacon, men det fanns inte så jag åt ägg och corneflakes i stället säger Love.
Mätta, belåtna och med ryggsäckarna fyllda med lunchpaket lämnade vi tillslut hotell Köjagården och gick över vägen till liften. Olle och Tore hann med ett åk innan det bar av upp mot toppen med skoter. Nils, Love, Anna och Richard valde att åka i kälken upp. Olle och Tore tolkade.
– Det var jättekul, men John och jag hade sämsta platsen längst fram. Vi fick både snö och avgaser på oss, berättar Tore.
Över trädgränsen väntade Renfjällets ankarlift, två snälla backar och rätt mycket off pist. Efter någon timmes åkning pausade vi i ett vindskydd och åt den medhavda matsäcken. Det blev några åk till innan det var dags att ta hela långa backen ner tillbaka till Köjagården.
– Pappa och jag åkte utanför backen i skogen. Det var kul och gick inte så fort, berättade en stolt Nils efter sitt sista åk på toppen.
För de stora barnen avslutades dagen med poolparty på hotellet. Obegränsade mängder godis och läsk stod på menyn. Innan dess hade barnen Wenell råkat i luven på en av hotellets andra gäster. Med viss stolthet kunde föräldrarna konstatera att barnen i alla fall varit på samma sida.
– Det är klart man ställer upp för småbrorsorna när de råkar i trubbel, konstaterade Olle.
Fjällfrukost
Mot toppen
Skidåkare
Lunchpaus
Årets påsklovsresa går till Edsåsdalen tillsammans med familjen Leander. Här hoppas vi kunna åka skidor, bada och äta gott. Resan norrut gick med tåg – en utmaning med all packning.
Efter en tidig väckning och snabb morgon satt vi på ettans buss klockan sju i morse. Då hade vi med gemensamma krafter burit sju ryggsäckar, tre skidfodral och två pjäxbagar till busshållplatsen.
– Vem kom på att vi skulle åka tåg? frågade sig både Richard och Anna under gårdagens packning.
Tågresan gick bra och alla höll god min även under den extra timme förseningen innebar. Familjen Leander kom på i Uppsala och hade platserna bredvid våra. Strax före fyra kunde vi checka in på Köjagården och inom en halvtimme stod de av oss som ville på skidorna.
– Jag var inte så sugen på skidor utan ville heldre spela biljard med Olle, berättar Tore.
Nils var däremot taggad och åkte ett snabbt varv i röda spåret med Love, Anna och Richard.
– Nerförsbackarna är roligast, tycker Nils.
Nu återstår att se hur mycket snö som verkligen finns här. Det ska vi ta reda på i morgon.
Tågresenärer
Hotellet har hobbyrum
Första skidturen
Två dagar efter det att en lastbil körde Drottninggatan fram var hörnet av Åhléns och trappan ner mot Sergelstorg täckt av blommor. För att ta in det som hänt cyklade Olle och Tore med Anna in till stan för att med egna ögon se blomsterhavet.
Under eftermiddagen hade en manifestation hållits på Sergelstorg. När vi kom fram var det fortfarande många kvar som ville hedra offer, ta in det som hänt och visa att vi står enade tillsammans i kärlek mot våld. Mest slående var blommorna som täckte alla polisbilar.
– De kommer inte ha lätt att komma härifrån, konstaterade Tore.
Blomstertäckt polisbil
Blommor utanför Åhléns
Sergelstorg
För andra året i rad bjöd Tore, Vilgot och Nils A hela klassen på kalas på Vängåvan. I år var det discotema med vakter, V.I.P-biljetter och dansinstruktör. Alla var nöjda efter en lyckad helkväll.
Instruktör, disco och DJ Olle
Pappavakterna Per, Emil och Richard
Erstaviks fidekomiss omfattar stora delar av Nackareservatet. Efter att ha läst boken Jorden de ärvde, där turerna kring Erstavik tas upp, blev Anna nyfiken på att se området på riktigt.
En solig söndag i mars åkte hela familjen, inklusive Olle Ekberg, på utflykt till Erstaviks ägor.
– Om fidekomisset är en förutsättning för att detta samnahängande naturområde ska finnas är det svårt att vara odelat negativ, konstaterade Richard när han i skogsbrynet tittade ut över de vidsträckta åkrarna.
I ryggsäckarna hade vi ved, korv och tillbehör. Vi hittade en trevlig plats och efter en genomgång av allemansrätten gjorde vi en grillplats. Alla hjälptes åt att hämta stenar och göra grillpinnar. Olle Ekberg konstaterade att egen eld gjorde man sällan i hans familj. Till Richards och Annas glädje svarade Olle Wenell:
– Det här tillhör vardagslivet i vår familj.
När vi ätit klart, elden falnat och kottkriget upphört hjälptes vi åt att liksom indianer sudda ut alla spår efter vår rastplats och begav oss hem.
Korvgrillning
Soliga pojkar