Kusin Johan och Malin har en egen ö i Rånefjärden. I dag var det dags för oss att hälsa på och leva ö-liv.

Vi vaknade hyfsat utvilade, gick upp och åt frukost. Medan Richard och Anna städade ur stugan passade pojkarna på att spela minigolf. När alla var klara satte vi oss i bilen och körde mot Råneå och Strömsund.

Johan kom och mötte oss med båten vid Malins pappas stuga. Efter lite ompackning sätt vi alla i båten och körde ut mot Fattiggrundet, eller Rödbergsgrundet som det också heter, där Malin väntade.

Det här en fantastisk liten ö. Världens bästa.

Här har vi haft en dag med fiske, spel, bad, vedeldad bastu och lägereldslagad chickenfaitas. Fiskelyckan var löjligt god när både Olle och Tore fick två gäddor var. Tre släpptes tillbaka igen, men Tore behöll en som tillagades vid middagen.

Vi har också bekantat oss med Malins nya leksak, Bokashi. En liten praktisk kompost som på fyra veckor förvandlar matrester till jordförbättrare.

Från Pite till Luleå via Älvsbyn. Med två kyrkbyar och ett världsarv på samma dag är det inte helt lätt att hänga med på var vi är.

Med regnet smattrande mot stugtaket blev nattsömnen något störd. Vad passar bättre efter en sömnlös natt än morgongympa och en riktig gofika? Inte mycket. Vilken tur då att SVT kör gymping och Piteå kan stoltsera med Ekbergs konditori med anor från 1923! Vi festade till med kaffe, choklad och klassiska kondisbakverk. Det hade önskad effekt och med ny energi kunde vi strosa runt på Storgatan, landets äldsta gågata minsann.

Eftersom regnet fortsatte till och från och många av de inomhusaktiviteter som finns är inställda på grund av coronaviruset bestämde vi oss för att ta en liten omväg till Luleå. Vi styrde kosan mot Älvsbyn i hopp om att få köpa lite Polarbröd direkt från fabriken.

Vi är väl i Luleå? Nä, jag tror Gällivare.

Engagemanget från bakersta raden i bilen var så där. Vid en kontrollfråga när vi parkerat i centrala Älvsbyn gissade den ena på att vi var i Luleå och den andra att vi var i Gällivare. Den första med motiveringen att det ju var dit vi var på väg och den andra för att järnvägsstationen såg bekant ut.

Älvsbyn var ganska snabbt avklarat. Även Polarbröds butik/museum var coronastängt. Vi fick oss i alla fall en klassisk lunch på Sibylla och gick ett varv genom kyrkbyn. Även om vi börjar kunna konceptet är det intressant att läsa de olika byarnas historia. Kyrkbyn i Älvsbyn grundades när folk inte ville åka hela vägen till Öjebyn utan tyckte Älvsbyn var tillräckligt långt.

Tillslut Luleå

Så fortsatte resan till Luleå och världsarvet Gammelstad. En pittoresk kombination av kyrkstad och gamla ”riktiga” hus. De senare påminde en hel del om Öregrund. Här fick vi också komma in i en kyrkstuga med två kammare. Det rådde en viss tveksamhet om vi skulle fått plats i en kammare. Särskilt som sängen såg trång ut för en person.

Tur då att vi hade bokat stuga på campingen. Det visade sig vara en perfekt liten Wenellstuga på en camping betydligt mer i vår smak än Pite Havsbad. Efter middagen gav sig hela familjen ut på tur vi området – Richard och Anna joggandes och barnen på varsin trampcykel. Det blev en oväntat rolig familjeutflykt. Tillbaka igen i stugan öppnade vi det nya spelet vi köpt i Piteå och frossade i lösgodis.

Vår resa mellan fyrarna i SMHI:s kustväderrapport fortsätter. Idag kom vi till favoriten Pite-Rönnskär. Innan dagen var slut hade vi även frossat i Pitepalt.

Hotellfrukost, ihoppackning, proviantering och sedan norrut. I dag lyssnade vi, förutom på Road Trip, även på Euskefeurats låt om Piteälva för att komma i stämning och på Für Elise (fyr!). Vid Kinnbäck svängde vi höger ner till hamnen.

Vi hade bokat en egen taxibåt som tog oss ut till ön Pite-Rönnskär och den snygga fyren konstruerad av Nils Gustaf von Heidenstam. Runt fyren låg ett litet gulligt samhälle och en bit bort låg öns lilla kapell. För att frakta saker på ön användes uppenbarligen skottkärror. Det fanns även en ”brandskottkära” med slangar och pump.

Vi fick lära oss att även ö-bor var tvungna att gå i kyrkan varje söndag. Då var det lättare att köra ut prästen till ön än öborna till fastlandet. Och om inte prästen kom fick hamnkaptenen sköta predikan. Kyrkbok verkade överflödigt med tanke på alla noteringar på kapellets väggar.

Oväntat möte

Bäst som vi satt och åt lunch kom familjen Lundberg från Stora Essingen knallandes. De har stuga i närheten och hade tagit en liten båtutflykt till Pite-Rönnskär.

Efter lunchen tog vi en promenad längs stigen norrut på ön för att se lite mer av omgivningarna. Stigen gick genom en vacker låg tallskog på en grusås. Även om det var en vacker tur tror vi att huvudsyftet med den var att tvinga bort turisterna från byn.

När taxibåten tagit oss tillbaka till fastlandet fortsatte vi norrut till hemmastället för natten: Pite havsbad. Kön till incheckningen gick ända ut på vägen. Vi bestämde oss för att åka vidare och beta av Öjebyn innan vi checkade in.

Malins tips i Öjebyn

I Öjebyn fanns två attraktioner, rekommenderade av Pitekännaren Malin Strand. Först kyrkstaden med alla krumma stugor i varierande storlek. Samma koncept som Bonnstan i Skellefteå men med lite annan karaktär.

Pitepalt är ungefär som kolbullar. Fast kokta.

Den andra upplevelsen i Öjebyn är landets enda Paltzeria. Det var svårt att välja i hela menyn av olika paltar, men valet föll till slut på den klassiska pitepalten.

Lagom paltkomiga styrde vi in på havsbadet och hittade vår lilla stuga. Olle och Tore fann sig snabbt tillrätta med varsin telefon medan Nils och Love utnyttjade stranden och det långrunda vattnet. När vi skulle titta på kvällens TV-däckare gick strömmen, så det blev tidig saga i stället.

Utpumpade åt vi middag på rummet efter en intensiv cykeleftermiddag uppför och nedför Vitbergets backar i Skellefteå. Innan dess balanserade vi klimatpåverkan från gammal respektive modern industri.

Lång sovmorgon och en något mer vanlig hotellfrukost laddade våra batterier inför dagens första utflykt. Northvolt Ett – den gigantiska satsningen på en batterifabrik utanför Skellefteå. Efter lite sightsing i indutriområdet hittade vi den enorma byggarbetsplatsen för fabrikbyggnaderna. Som ensamma besökare promenerade vi upp till ”tvivlarnas kulle”, utsiktsplatsen vid ena änden av området. Med informativa skyltar vet vi nu lite mer om batteritillverkning och varför byggnaderna behövde vara så stora.

Med en blivande välgärning för miljön i ryggen fortsatte vi mot kusten och Rönnskärsverket. Verket är Sveriges enskilt största utsläppskälla av kvicksilver. Här var också mottagandet tristare i form en vaktad bom in på industriområdet. Innanför avspärrningen ansde vi en byggnad som kunde varit ett museum.

Tillbaka i schtan tidigare än planerat gav det oss tid att visa barnen Bonnstan. Det var en välbevarad kyrkstad utanför den modernarne borgarstaden där vi bodde.

Dagens höjdpunkt var ändå eftermiddagen på Vitberget och Skellefteå Bike Arena. En montainbike-anläggning som visade sig vara endast två veckor gammal. Vi hyrde justa cyklar och gav oss ut på gröna, blå, röda och svarta banor. Otroligt fint och alla fick utlopp för sina cykeldrömmar och lite till.

Kolla här – ähh f-n.

Barnen skulle ge upp allt för att stanna resten av semestern där. På toppen hittade vi dessutom två hinderbanor där vi gjorde av med den allra sista energin för dagen.

Resan fortsatte längs kusten och vi kan bocka av ännu en väderfyr. Sillhällarna söder om fyren var ändå Bjuröklubbs höjdpunkt.

I coronatider är det mycket som inte är som vanligt. I morse fick vi erfara en coronavänlig hotellfrukost. Den var ok, men som hotellfrukost lite tam. Fast det fanns i alla fall pannkakor.

Mättare än när vi vaknade äntrade vi återigen bilen och fortsatte norrut. Resan började som vanligt med De vet Dus låt Road Trio, tätt följd av dagens signsturmelodi Bjuröklubb med Lahle. Framme gick vi direkt upp till fyren. Den var lite mindre än vi förväntat oss. Dagens lunch lagades på spritkök nedanför fyren.

En bit längre upp på Bjuröklubb ligger Sillhällarna. En fin led gick från parkeringen ut över hällarna och upp förbi Jungfruns grav tillbaka igen. Hällarna var imponerande och det hade varit roligt att ha en geolog med sig. Det fanns många olika mineraler och formationer att titta på. Och så blev det det bad förstås.

Det känns mysigt i handen att smula stenarna.

Jungfrugraven var en stor stenlämning en bit upp från hällarna. Det var nog inte en grav, utan mer troligt grunden till ett tidigare kapell som låg på platsen för mer än femhundra år sedan.

När vi till slut var klara med hällar och jungfrur körde vi vidare mot dagens slutdestination Skellefteå. Här väntade en efterlängtad juniorsvit på ett ”Siggehotell”. Middag på kinarestsurangen mittemot föll alla i smaken, liksom chips och fredagsmys på hotellrummet. Kvällsjoggen gick bland annat över Sveriges längsta träbro. Här ska vi stanna i två nätter. Skönt med en dags respaus.

Doppa näsan i surströmmingsspad eller gå på äventyrsbad? Ett lätt val! I dag har vi lärt oss allt vi inte visste att vi ville veta om surströmming och sett fyren på Skagsudde

Ett intensivt regnväder drog fram över vår lilla campingstuga under natten. Vi vet för vi hörde. Att lägga till listan av kriterier vid bedömning av stugor: kolla hur regn låter på taket! Men på det hela taget sov vi alla rätt bra och efter en stuglyxig frukost var vi redo för en ny dag.

Första stopp var Naturkompaniet och Fjällrävens outlet bara några kilometer från campingen. Vi hade tur som var där när butiken öppnades. När vi kom ut 20 minuter senare var det lång kö utanför. Om vi köpte något? Nej, det fanns för mycket att välja på. Istället styrde vi kosan till Örnsköldsviks centrum och fyllde på matförråden.

Dagens turistattraktion var Skagsudde med fiskeläget Skeppsmalen. Som flitiga lyssnare på sjövädersrapporten ville vi så klart se fyren, och när vi såg att världens enda surströmmingsmuseum låg på samma ställe var valet enkelt.

Hur kan någon vilja bo i den här stanken?

Det visade sig vara helt rätt. Museet var en riktig liten pärla. Väldigt informativt, välgjort och humoristiskt.  Som bonus fanns en ”sniff o mat” utanför där man kunde lukta på delikatessen.

Efter lunch på restaurangen, där alla valde bort surströmming, tog vi en promenad ut på udden för att spana in fyren och väderstationen. De röda klipphällarna var inbjudande till bad och tre av oss kunde inte motstå frestelsen. Även turen var fin med flera informativa skyltar. Vi fick lära oss ännu mer om landhöjning, säljakt och tomtningar.

På vägen tillbaka till E4:an svängde vi förbi Röda Ulven. Vi behövde inte veva ner rutorna för att känna lukten.

Målet för dagens etapp var Umeå och vid femtiden hade vi checkat in i vårt fönsterlösa rum. Rymligt och lagom hotellyxigt, dvs en dubbelsäng att vräka sig i och en TV att titta på. Medan barnen njöt av faciliteterna gav sig Richard och Anna ut på en joggingtur. ”Nya GC-bron” var målet. Cool hängbro över Umeälven bara för gång- och cykeltrafik.

Middag intogs på stan. Halva gänget åt sushi/ramen på restaurangens uteservering och andra halvan take away från MAX på bänken bredvid. Alla nöjda. På vägen tillbaka till hotellet passerade vi Umeås parcourpark där allehanda tricks ivrigt visades upp.

Vi ska på road trip. På grund av, eller kanske tack vare, coronaviruset blir det svemester i år. Vi tar bilen och åker norrut.

Målet med sommarens resa är att se ”andra halvan av Sverige”. I morse lämnade vi Stora Essingen och tolv timmar senare satt vi bänkade kring middagsbordet i en lagom stor campingstuga strax söder om Örnsköldsvik.

Första etappmålet var Höga kustenbron. Den utgjorde en pampig startpunkt på vår resa in i norra Sverige. Med utsikt över bron åt vi vår lunchmatsäck och samlade kraft inför turen runt Höga kusten.

Efter en lagom Wenellvirrig sightseeing på krokiga grusvägar förbi metropoler som Nordingrå och Mjällom kom vi fram till Skuluskogens nationalpark. Här var vi långt ifrån ensamma.

Finns det något mer än skog här? Det är ju så mycket bilar!

Vi bytte om bakom bilen och traskade iväg längs spängerna in i Skuluskogen och upp för Slåttdalsberget. Belöningen blev en magisk utsikt och den maffiga Slåttdalsskrevan. Som bonus fick vi se både vattenfall och klapperstensfält. De senare är lämningar från när havsnivån låg en bra bit upp på berget.

Tre timmar senare var vi tillbaka vid bilen igen och körde raka vägen till nattens hemmaställe. Efter en lång första dag på vår road trip var det skönt att komma fram, äta mat och komma i säng.

Semestern börjar med besök av kusinerna från Norrland.

Vi besökte Nordiska museets nya interaktiva tidsresa, åkte till Kolmården och hängde i Rålis.

Midsommar på Gräsö under corona – lika med ändå olika.

Vi gjorde som alla andra år på Gräsö med sill, potatis och jordgubbar. Skillnaden i år var att mormor fick hålla sig på sin kant. Hon fick ett eget bord på behörigt avstånd.

Vi flyttade ut i lillahuset så mycket som möjligt, med tandborstar, frukost och sommardrinkem. Tore sova ute i tältet för att ingen skulle sova i lilla huset.

Men solen sken, blommorna blommade och det gick utmärkt att bada. En ovanligt vanlig midsommarhelg med andra ord.

För att få koll på om föreningens avloppsstammar är i gott skick genomförde vi en spolning. Det visade sig finnas vissa brister. En var tyvärr i vår klädkammare. Stamrenoveringen som vi skjutit på i flera år kommer oundvikligen närmare.