I dag lämnade vi Julias hus och Falmouth. När vi bokade föll valet på Falmouth för att det verkade vara en bra utgångspunkt för utflykter till Cornwalls västra delar – något som även stämde bra i praktiken. Vi har haft en minst sagt intensiv vecka.

Man skulle kunna säga att vi nu påbörjat resan hem, eller så kan man säga att vi bara förflyttat oss en bit öster ut. Vi väljer det senare. Efter mycket funderande kring vad vi skulle ägna resans sista dagar åt föll valet till slut på Newquay – en lite större stad med många stränder och ett aquarium på Cornwalls nordkust.

Det visade sig vara helt rätt val! När vi summerade dagen och började prata om morgondagen var det ingen tvekan om att alla röster hamnade på maxad tid här och skippa London! Anledningen? Ja, inte var det aquariet i alla fall. På den fronten är vi både kräsna och bortskämda. Nej, det var stranden och hyran av bodyboards som gav mersmak! Tore har inte varit så lycklig på länge och till och med fröslöken/badkrukan Olle krängde på sig våtdräkten och kastade sig ut bland vågorna. Det var härligt att se deras glädje!

Vi firade den lyckade dagen med middag på en synnerligen barnvänlig pub som till och med hade lekland inomhus. Richard åt Fish & chips så det räckte för oss alla. Och så drack vi så klart den lokala ölen från St Austell. 

Vi checkar ut från Falmouth

Och landar på en av Newquays stränder

Här skulle man bo med egen bro

Nils i vågorna

Och Love

Olle och Tore testade bodyboards

Beachboys

Lågvatten i Newquays hamn

En fisk med pommes avslutade dagen

Vår sista utflykt från Falmouth var nog den mest spektakulära. Vi tog tåget till Penzance och därifrån buss ca 10 minuter till Marazion – den by på fastlandet som ligger närmast St Michels Mount, målet för vår utflykt. 

För att komma till ön var vi tvungna att åka båt över ett rätt blåsigt hav. Det var en ganska liten båt och Tore kände plötsligt stor sympati med alla de som flyr över Medelhavet. Men vi klarade oss bra. 

På toppen av St Michels Mount ligger ett slott från 1600-talet med tillhörande trädgårdar och eftersom vi besöker slott och fort på den här resan var så klart skottet målet även i dag. 

Innan vi började vandringen uppåt fyllde vi på med energi i form av klassiska Corniska ”piroger” – något som säljs i varje bageri och som i plast- och tygform dominerar souvenirbutikerna. De var enna riktig bukfyllare stoppade med kött och potatis. Vi som åt upp behövde inte känna oss hungriga den dagen! 

Väl uppe i slottet försågs barnen med varsitt quiz där frågor skulle besvaras, vapenskjöldar avbildas och dörrar räknas genom alla öppna rum. Det var välgjort och alla höll intresset uppe under hela rundturen. Till skillnad från forten runt Falmouth var detta inrett, men tack vare quizet lämnade vi det i det skick vi fann det. Som belöning fick alla deltagare en medalj. 

Under de timmar vi tillbringade på ön drog sig vattnet tillbaka så för tillbakaresan till fastlandet behövdes ingen båt – vi kunde gå torrskodda på den stengång som fanns på havets botten. I väntan på att vattnet skulle försvinna lät vi oss inspireras av stenbalansören från St Ives och byggde stentorn. Det var ju inte så svårt! 

Lek på stationen i Truro i väntan på nästa tåg

Pyssel på tåget

St Michels Mount

Redo för båtfärd

Alla klarade båtresan

En minst sagt matig piråg

Jättens hjärta låg på gången upp till slottet

Ett barn mer gör ingen större skillnad…

Slottets norra terrass

Quizmedaljörer

Stenbalansering – alternativ försörjning?

Love bygger högt

Nils bygger brett

Fullt fokus

Cool konstnär

Dags för promenad

Vägen börjar skymta fram…

…för att så småningom vara helt promenadbar

Vi går på havets botten

Buss utan tak tillbaka till Penzance

Vi gillar fort som turistattraktion! Har de stått pall för ett antal krig under de senaste 4-500 åren så klarar de förmodligen ett besök av familjen Wenell utan att falla i sär. De fort som finns häromkring är dessutom tömda på allt innehåll utom några stadiga kanoner så det finns inte mycket att pilla sönder. 

I dag tog vi båten över Fal Rivers mynning till St Mawes – en gullig liten by och med fortet Pendennis systerfort. Tillsammans vaktar de inloppet av Fal River. Det var en bitvis rätt guppig båtfärd eftersom det blåste ordentligt på havet. Barnen var olika mycket förtjusta i att gunga fram över vågorna. Minst förtjust var i alla fall mor i huset…

Att få se lilla gulliga St Mawes var dock värt allt gupp och skvätt. Byn var en stor kontrast mot hamnkvarteren i Falmouth. Och fortet var behändigt stort med flera spiraltrappor och kanongluggar att klättra runt i.

Så småningom guppade vi tillbaka till Falmouth igen och gick en sväng på stan som var förvånansvärt öppen för att vara en söndag. Alla var inte lika pigga på att gå och på att samarbeta men till slut samlade vi ihop oss och kunde avnjuta afternoon tea på en vindskyddad terass i solen.

Det blev en tidig middag så efter maten fanns tid för en kvällspromenad. Anna, Olle och Tore gick till Castle Beach för att kolla in tidvattnet och vågorna. Och några rock pools. Väl hemma igen bjöd Love på kvällsfika – glass och jordgubbar!

På båtresa

Falmouth sett från vattnet

Gulliga St Mawes

St Mawes Castle längst ut på udden

Moahahaa. ..

En kanonkille!

Vårt yrväder virvlar fram i vinden

Det var rätt båsigt!

Tur vi har med fler fotografer på resan!

Äntligen afternoon tea

Vissa är välrustade i solen, andra inte

Kvällspromenad till stranden

Fortfarande lågt vatten

Kvällsfika genom serveringsluckan

Vi bor bra här hemma hos Julia i Falmouth. Julia har generellt väldigt mycket saker. I mailet vi fick före ankomst varnade hon för att maken var teknisk och gillade olika ”gadgets” vilket vi märkt. I välkomstpermen finns en A4 per rum som beskriver rummets olika finesser. Vi undrar om vi skulle få ihop en hel sida för hela vår lägenhet – bajspumpen inräknad. Förutom alla tekniska prylar finns även väldigt mycket prydnadssaker.  Överallt finns de. Vi tror Julia har mer prydnader i sitt badrum än vad vi har i hela vår lägenhet. Här är några av våra favoriter:

Hundar i trädgården

Fiskar på pinne i badrummet

Arrangemang med soptunna, blommor och korg i matrummet

Möss i vardagsrummet

Hjärttallrik med tillhörande fjäril – Richards favorit

Tredimensionell blomtavla

De fjärrkontroller som behövs för TV:n i vardagsrummet

Ända sedan vi först började prata om en resa till Cornwall för flera år sedan har Biomerna med tropiker och Medelhavsklimat i Eden Project utanför St Austell stått på listan över saker att se. I dag åkte vi dit och det var väl värt både resan och väntan. 

I ett gammalt utkänt dagbrott för China Clay har man gjort en grön oas för att dels visa att människan kan återställa det man förstört om många vill och hjälps åt och dels visa vad viktiga plantor är för allas vårt välbefinnande. Mycket pedagogiskt och välgjort. 

Förutom de två gigantiska Biomerna  – stora bubbliga växthus – var hela dagbrottet täckt med rabatter, buskage och skog. Med tanke på att stenbrytningen upphörde så sent som 1999 och Eden Project började uppföras för 16 år sedan var det fascinerande att se hur uppväxt det hunnit bli. Vi undrar hur de kommer se ut i regnskogsbiomen om ytterligare 16 år när träden där blivit ännu större.

Vi som just nu läser Den lille prinsen var särskilt glada när vi såg ett livs levande Baobabträd och dessutom fick dricka en smouthie på dess frukt! Men hur ska det gå med Biomen när trädet blir ännu större? Lilla prinsen sliter hårt med att inte få sådana giganter på sin planet…

De två Biomerna på botten av dagbrottet

Olle i Medelhavsbiomen

Vildsvin av drivved – ett av många roliga konstverk i buskarna

På promenad i regnskogen

Baobab-baren kom lägligt i värmen

Julias hus ligger centralt beläget i Falmouth vilket vi utnyttjade i dag då förmiddagen ägnades åt det maritima museet och eftermiddagen åt sandslottsbyggande på stranden. 

Det maritima museet var ett snyggt och informativt museum med många kläm&pet-saker vilket passar oss utmärkt. Förutom en tillfällig utställning om vikingar – med många faktafel enligt familjens expert – kunde man lära sig om Falmouth maritima historia och se ett gäng olika ”båtar” från OS i London. 

Efter en lång lunchpaus hemma hos Julia packade vi eftermiddagsfika och badkläder och gick den korta promenaden över till Gyllingvase Beach. Lågvattnet gjorde att förutsättningarna för sandslottsbyggande var perfekta. Lyckan hos delar av barnaskaran (Tore och Nils) blev fullständig när 6-åriga Nils från Ångermanland anslöt sig till leken. Bröder i all ära, men kompisar är trots allt mer spännande. 

För att bli av med sanden mellan tårna tog vi en sväng i Queen Marys Park och tittade på vackra rabatter. Engelsmännen kan det där med trädgårdar.

Många segelbåtar på maritima museet

Storkillarna fick köra radiostyrda båtar

Räddade i livflotten

Drakhoppning i lekrummet

Föräldrarna tittar på när barnen leker

Strandhäng

Sand mellan tårna

Gigantiska rabarberkusiner

I dag har vi promenerat en hel del. Troligen rekord för Nils och Love. Vi började med att passera hamnen med de stora dockorna. Den största rymmer 128 miljoner liter vatten och töms på tre timmar. Vi stod länge och tittade på hur de hissade ner små truckar i dockan som sedan körde fram och tillbaka med små klossar. 

Så småningom kom vi upp till Pendennis Castle – ett fort från 1500-talet som var i bruk långt in på 1900-talet. Vi gick igenom de olika utställningarna, upp i torn och ner i gångar. Ett perfekt turistmål för turister med spring i benen.

Efter picknick i gröngräset fortsatte vi vandringen ner till stränderna och fastnade på den närmaste – Castle Beach. Det var lågvatten och perfekt läge för att bygga sandslott och plaska i vågorna. De som badade på riktigt tyckte dock att det var rätt kallt.

Under tiden som vi var på stranden vände tidvattnet och sandslotten sköljdes bort. Vi blev väldigt nyfikna på att se hur högt vattnet egentligen kom vid flod – fanns stranden kvar? Efter kvällsmaten gick vi tillbaka för att kolla – det fanns ingen strand!

Imponerande kranar i hamnen

Lunch vid Pendennis Castle

Tore – med familjen för ögonen

Vi tar en minigroupie

Plask i vågorna

Sandslott i väntan på tidvattnet

Preteens badar inte

Eftermiddagschips

Högvattnet tog stranden

Julias hus

Efter en hyfsat lugn natt på plastinklädda madrasser ovanpå vår pub vaknade alla betydligt tidigare än när pubvärden tänkte servera frukost. För att fördriva tiden gjorde vi som alla andra Londonbor – vi tog en promenad i Hyde Park! 

Så småningom var det dags att bege sig till Paddington och tåget – ett stiligt blått med rosa inslag. Det var en lång tågresa från London till Truro och vidare till Falmouth genom ett vackert böljande sommarengland. Väl framme i Cornwall gick resan längs kusten och vi kunde se effekten av lågvattnet med båtar på land som följd.

I Falmouth bor vi i Julias hus nära både järnvägsstationen och centrum. Vi visste definitivt att vi hittat rätt när vi kom in och såg de ”treats” Julia lämnat till barnen i hallen.

Morgonpromenad I Hyde Park

Dags för en selfie!

Morgonpigga killar

Lycka med lekpark

Paddington på sin station

Första tågresan

Olle spelar sig genom landskapet

Bra utsiktsplats

Royal Albert Bridge i Saltash – porten till Cornwall

Välkomsthälsning från Julia

Semesterns första glass

Efter en helt normal flygresa och en problemfri tågresa från Gatwick kom vi fram till London Victoria station. Där hittade vi ganska snart både bussbiljettsförsäljning och busshållsplats och så småningom kom även bussen som skulle ta oss till den pub – Pride of Paddington – där vi skulle tillbringa resans första natt. Den röda dubbeldäckaren  kom och vi klev upp på övre våningen. 

Området runt Paddington station var avstängt,  men den provisoriska hållplatsen visade sig vara precis utanför vår pub! Sådan tur har vi nog aldrig haft, vi är ju vana vid att behöva gå ett par kilometer när vi letar efter boendet…

Här ligger vi nu i våra sängar, mätta  på pubmat och lyssnar på trafiken utanför. I morgon ska vi ta tåget från Paddington till Falmouth i västra delen av Cornwall. 

Resans första ale