I dag är det ingen vanlig dag, för i dag är det Nils och Loves åttaårsdag.

Frukost och paket i sängen, glassig skidåkning i solen – med stavar, legobyggande tills fingrarna värker och en stor skål med godis. Det var vad åttaårsdagen bjöd på för Nils och Love.

Vi tror de var ganska nöjda.

För sjunde året i rad styrde vi i morse kosan mot Sälen och sportlov. Det såg ut att bli en klassisk resdag, men ack så vi bedrog oss.

Det började som vanligt med fri fart till Västerås och sedsn rättning i ledet längs väg 66. Men var fanns snön? Rastplatsen i Ludvika, som brukar bjuda på vita vidder visade i dag upp gröna ängar och en badplats. I Berga by dök den första snön upp i form av ett något stampat startfält till Vasaloppet.

Men i uppförsbacken mot Sälenfjällen steg snödjupet med varje höjdmeter, och i Lindvallen kände vi oss trygga med att vi skulle få ett vitt sportlov. Så trygga att vi svängde in på Sälfjällstorget, köpte liftkort och fikade. Allt för att fördriva tiden som var kvar till incheckning.

I normala fall brukar vi hämta ut nycklarna, packa ut bilen, fixa middag och sedan vara nöjda. I dag var längtan efter snö, sol och skidor så stark att innan vi visste ordet av stod vi högst uppe på toppen av Västra Kalven och kisade mot solen. Fantastiskt att hinna med några åk redan första dagen.

Av bara farten lyckades vi klämma in pingis och bad före middagen också. Och vilken upprustning badet fått! Den svinkalla poolen är utbytt mot två varma bubbelpooler och hela avdelningen har fått en rejäl ansiktslyftning.

Nu är vi laddade för sportlov!

Exploooria – förväntningarna var någonstans mellan höga och skyhöga när Nils och Love skulle fira sin 8-årsdag med kompisar.

Efter alla leklandskalas ville Nils och Love ordna ett kalas som var annorlunda. Efter surfning och budgetplanering föll valet på ett aktivitetskalas på Exploria, det mytomspunna äventyrskomplexet söder om stan. Hittills har vi undvikit det då det kännts för stort. Båda storebrosorna hade varit där och gav tyvärr inte enbart positiva recensioner.

11 inbjudna barn blev snabbt färre då många blev sjuka eller redan hade åkt på sportlov. Vi hämtade barnen från fritids och bjöd på korv med bröd till presentöppningen. Sen fick vi hjälp med att skjutsa barnen till Fittja och Exploria.

Barnen blev mottagna av två kalasvärdar som sedan följde med på hela kalaset. Barnen förseddes med armband, lekstrumpor och gröna västar. Därefter gav de sig av för att hitta det hörn av jättekomplexet som innehöll en tramploinpark. Massor av studsmattor och möjligheter att hoppa ner i gropar med skumklossar roade dem i en halvtimma. Populärast var nog höga hopp ner i en av groparna.

Efter den intensiva leken varvade de ner i det noga utvalda Zombierummet. Lite lekar, popcorn, födelsedagsspng och glasbomb underhöll en del av tiden till nästa aktivitet. Det blev tid över och barnen klättrade bokstavligen på väggarna. Sen började kriget – laserkriget. Två lag i våldsam drabbning trots kalasvärdarnas idoga försök att tona ner tävlingsmomentet. 8-åringar har en något annan strategi än äldre. Emellanåt liknade det ett medeltida slagfält där lagen möttes på öppna ytor och helt sonika hoppades att skjuta snabbast. De två födelsedagsbarnen anförde var sitt lag och visade att de inte var några nybörjare minsann.

Här någonstans kunde ett vanligt kalas tagit slut, ingen hade varit missnöjd. Men här förseddes barnen med bowlingskor och spelade sedan i en timma. Väldigt kul och livligt. Utmanande att bowla när man måste six-sacka mellan kompisar i ansatsen.

Kalaset avslutades med att alla barn fick var sin tom påse att fylla med godis. Barnen hade hört rykten om detta men trodde knappt det var sant. Alla verkade nöjda med kalaset och många föräldrar hörde av sig efter att deras barn varit mycket nöjda med kvällen.

Med två febersjuka tvillingar liggandes under gemensamt täcke i samma säng kastas vi nästan åtta år bakåt i tiden. De är ju så söta när de sover.

Efter två skoldagar var det dags för helg igen. Den första hemmahelgen på länge.

Fredagen bjöd på kultur: Dockhumor på Scslateatern för familjens fyra äldsta, inklusive mormor, och ett besök på Pinchos för de yngre tillsammans med Oscar.

Dockteatern inspirerade Tore till att sy, vilket i sin tur satte igång pysselenergin även hos övriga. För Loves del innebar det att färdigställa klätterväggen han fick i julklapp.

I brist på snö blev det löprundor dom fick hålla liv i nyårslöftet om motionerande.

Så fort två veckor kan gå och samtidigt, så länge sedan det var vi kom hit. Nu är bilen packad, stugan städad och sista rundan åkt.

Det var av till Funäsdalen för alla inblandade på lite olika sätt: Richard och Love tog bilen ner och gjorde en del ärenden, Olle och Tore körde skate med Emil och Maltan, Nils och Anna luffsade på i klassisk stil. Spåren var nydragna, men på sina håll rätt mjuka av det myckna snöandet.

Snöandet fortsatte under hela dagen, och på eftermiddagen fanns inte så mycket spår att prata om. Så Richard och Anna gjorde, enligt någon slags logik i busvädret, det enda rätta och tog turskidorna upp på fjället. Snöfallet upphörde längs vägen och sikten var bättre än på flera dagar. Det är ju rätt mysigt att bara skida på lite planlöst i allt det vita.

Nu har vi tankat ljus, snö och fjäll så det räcker ett tag framöver. I morgon styr vi kosan söder ut.

Vinden friskar i och snön yr. Med många liftar stängda och alla spår översnöade blev det en dag i snöskottningens tecken.

Redan när vi tittade ut genom fönstret på morgonen stod det klart att det skulle bli utmanande att få till en mil på skidor under dagen. Det var drivor av nysnö överallt och det yrde ordentligt. I stället gav sig de två vuxna ut för att skotta.

När det tillslut var klart tog vi med en ryggsäck med smutstvätt till Larssons. Även där rådde febril skottaktivitet med morbror Karl på taket, Maltan på altanen och familjen Israelsson runtomkring. Efter ett tag hade det blivit en tillräckligt stor hög för att alla kusiner skulle få klättra upp på taket och hoppa ner. Snölycka!

Richard och Anna, som inte hoppade från taket, letade snöäventyr på annat håll. Efter lunchen tog de på turskidorna, glasögon och luvor och knatade upp på fjället. Friskt!

Som vanligt avslutades dagen med film. Och nu är allt godis slut.

Ett tag såg dagen ut att utvecklas till en oväntat dyr fjällsemester. Men vid läggdags summerades kostnaden till två bowlingbanor och lite mat.

Vädret växlar som bekant snabbt i fjällen, något som vi fick bevittna på nära håll i dag. När vi tittade ut och gjorde första planen var solen på väg upp på en klarblå himmel. I nästa ögonblick var det full snöstorm. Planen att gå upp till Malmbäcksstugan ändrades till en delad förmiddag där Richard, Tore, Nils och Love tog ett varv i Fjällkällan medan Olle och Anna åkte Lillåsen. Vi var ute under den timmen det inte snöade på tvären. Lite tur måste man få ha i bland!

Efter lunch behövde Richard, Tore, Malin och Emil rastas lite mer. Samtidigt som resten av familjen satt i stugvärmen och läste Harry Potter skateade de ner till Funäsdalen via Tännässpåret.

I Funäsdalen avslutade vi sedan den mer aktiva delen av dagen i ett rafflande bowlingspel tillsammans med Emil och Irma. Kärnorna flög åt alla håll. Det blev både strike och spärr så det stod härliga till.

Dagens mesta nervpirr stod dock budgivningen på Hållanplatån 1 för. Efter mycket funderande lade vi ett bud i morse. Sedan ägnade vi resten av dagen åt att planera vårt drömhus, lägga bubbel på kylning och vänta på ett motbud. Och på eftermiddagen kom det. Vi höll fast vid budgeten och tänker att förr eller senare blir det väl något annat hus till salu.

Kvällen avslutades festligt ändå med ännu en film- och godiskväll. Alla har hittills varit väldigt nöjda med filmerna vi fick med oss vilket känns bra med tanke på hur svårt vi annars brukar ha att komma överens.

I dag har vi kört lite olika race. En åkte lagom, tre åkte långt och två inte alls. Dagen avslutades kring en gemensam film.

Anna gav sig ut redan på morgonkvisten tillsammans med Frida. Det blev ett varv i nya favoriten Lillåsslingan innan Frida och resten av hennes gäng styrde kosan hem till Stockholm.

Fina spår och rätt vindriktning inspirerade Richard, Olle och Tore till långtur: det blev skate hela vägen till Tännäs på eftermiddagen. Ett bra pass som satt fint efter en förmiddag inne med brädspel.

Efter kvällsmaten hade Anna och Richard fortfarande lite energi kvar och gav sig ut på äventyr med pannlamporna. Det blev en tur upp i oprövade skoterspår som tillslut ledde fram till ”Gunillas”. Därifrån är utsikten ner mot Funäsdalen magisk och inbjuder till långa pauser med mycket funderande och filosoferande.

Tillbaka i stugan avslutades årets andra dag liksom den första: film och godis! Det är ett drygt jobb att äta upp allt julgodis innan vi åker hem.

Nytt år och nya äventyr. Vi firade nystarten med en runda i Lillåsenslingan, Hållan, Funäsdalen.

Få förändringar går över en natt, men med små steg i rätt riktning kan det till slut bli skillnad. Förhoppningen att 2020 kommer vara året då vi slutar tjata på barnen och uppnår total harmoni kändes på förmiddagen långt borta, men mot slutet av dagen levde ändå hoppet kvar.

Efter en motsträvig start stod i alla fall alla påklädda i hallen för en tur på längdskidor, vissa mer taggade än andra. Olle var snabbast iväg och fick åka på egen hand. Vi andra skavde på efter bästa förmåga. Två timmar och trettio minuter senare hade vi åkt den 11km långa Lillåsslingan. Starkt jobbat alla inblandade!

Efter en sen lunch och lite omvallning gav sig Richard och Anna ut på ett varv till i pannlampornas sken. Precis vad vi behövde!

Årets första kväll fortlöpte i total harmoni med film- och godismys i stugvärmen. Och när morgondagen planerades var barnen rörande överens om att de ville ut i spåren igen.

God fortsättning på 2020!