I dag har vi ägnat oss åt Valencia mest familjevänliga turistattraktioner: det giganorma akvariet L’Oceonagrafic och Gulliverparken. Båda dera fick med beröm väl godkänt. 

När floden leddes om från att gå genom staden till utanför lämnades en fåra kvar. Denna är nu en grön åder med parker och sportanläggningar och inrymmer även ett arkitektoniskt hypermodernt konst- och vetenskspscenter där bland annat Europas största akvarium ingår.

Vi hängde på låset när akvariet öppnade i förmiddags och hade gott om tid att titta på alla fina djur, delfinshow och 4D-bio. Höjdpunkterna var valrosshonan som spelade basket med sig själv, sälen som åkte kana samt blodprovstagning på sjölejon. Även 4D-bion var uppskattad med alla vindpustar, vattenstänk och såpbubblor.

– Det var som om filmen var på riktigt, sa en exalterad Nils när vi gick ut från biografen.

När vi efter många timmar var nöjda promenerade vi norrut i flodfåran till Gulliverparken – en lekpark byggd kring Gullivers gigantiska kropp som fick besökarna att framstå som lilleputtar.

– Inte lika rolig som Andys lekland, men roligare än stora parken hemma, konstaterade en genomsvettig Love.

Lagom möra närmade vi oss lägenheten till fots och passade på att köpa med lite smått och gott till ännu en hemmamiddag. Ingen protesterade när det var dags att sova – det har varit en intensiv dag.

Inte bara fiskar i akvariet

En lång hajtunnel med många olika typer

Blodprovstagning på sjölejon

Filmtajm

Även maneter måste matas

Dagens glass

Klättring på Gulliver

Torsdagen var lika med resdag i planeringen. Från vinterstängda Riumar till alltid öppna Valencia. Målet, förutom att komma fram, var att hitta tre ting: Glass, chocola con churros och den heliga graalen. Så snart vi lämnat väskorna kunde jakten börja.

Föreståndaren på Las Dunas hade hjälpt oss att beställa en stor taxi som punktligt plockade upp oss klockan tio. En halvtimme senare var vi på tågstationen i ingenstans. Vi festade till på lite matsäck i stationens café och på dyra snabbtågsbiljetter till Valencia.

Tågresan gick bra med högläsning som sysselsättning. Väl framme i Valencia betraktade vi först det vackra stationshuset och promenerade sedan till vårt nya hemkvarter. Det fanns gott om restauranger och runt hörnet från vår nya lägenhet slog vi oss ner och avnjöt en tapaslunch.

När vi ätit klart kunde vi lämna ifrån oss väskorna och bege oss ut på jakt. Glass var utan tvekan lättast att hitta, med en första heladeria bara ett hus bort. På vägen till katedralen passerade vi säkert tio till.

Nästa sak på listan var graalen i katedralen. Enligt rykten en av de graaler som med störst sannolikhet är den riktiga  Heliga Graalen. Vi hann gå ett helt varv i katedralen inklusive museum och gravkammare, med audioguide, innan vi tillslut hittade det vi letade efter. Men det var det väl värt. Vi hade många intressanta samtal om Jesus och hans kompisar. Det var med lättnad Nils och Love konstaterade att killen som satt fastspikad på ett kors i ett av koren inte var den riktiga Jesus utan bara en docka. Däremot låg Saint Vincents riktiga arm i ett skin bakom huvudaltaret.

Ute ur katedralen vandrade vi runt lite i gamla stan och kom så småingom fram till marknaden. Den var stängd för dagen men utanför fanns churros och vi hade hittat allt vi letat efter.

En omväg hem tog oss förbi en mataffär där vi kunde bunkra middag, frukost och lite fika. Efter våra dagar i Riumar känns det väldigt lyxigt att kunna hitta så myrket att äta överallt.

Nu sover de flesta av oss i vår lägenhet högt upp i huset med viss utsikt över staden och mycket insikt in i andra lägenheter.

Dagen började med en joggingtur bland myggen

Tågresa med chips och radio på spanska i lurarna. Nils hjälper Love att fixa ljudet.

Tapas till lunch

Med audioguide i Katedralen

Inte riktige Jesus, men Vincents riktiga arm. 

Den kanske heliga graalen. Tore var dagens flitigaste fotograf

Katedralen från utsidan

Chocolat con churros

Vi kom hit för att inleda semestern i ett lugnt tempo, och det har vi verkligen lyckats med. Här finns inte mycket att göra och få andra människor att ta intryck av. Vi får helt enkelt roa oss med varandra. Och det går riktigt bra. 

Efter en god och ovanligt lugn hotellfrukost tog vi en lång promenad genom naturreservatet ut till Ebros utlopp vid el Garxal. Så småningom tittade solen fram och det kändes riktigt somrigt. Utsikten från tornet var finfin och stället var väldigt välordnat med informativa skyltar, även på engelska.

En välbehövlig lunch, med mycket vatten att dricka, intogs på samma ställe i går när vi tillslut var tillbaka i Riumar. I dag med semesterns första glass till efterrätt. Samtalsämnena varierade mellan namnlekar och huruvida vi hade gjort en Wenellvandring på förmiddagen eller inte.

– En Wenellvandring är alltid oplanerad, hävdar Olle.

– Den blir liksom av när man tänkt ta en buss till ett ställe men det visar sig att det inte finns någon buss så man måste gå, förtydligar Tore.

Eftermiddagen ägnades åt häng i och utanför lägenheten. De som ville har badat i poolen, andra har gjort läxor, spelat kort eller tagit en tupplur. Lite nervarvade har vi nog blivit här i sovande Riumar. Så pass att det ska bli kul att åka vidare till storstaden Valencia i morgon.

Nu ska vi gå på jakt efter kvällsmat. Det blir ett äventyr med tanke på att det är minst tre timmar för tidigt och inga restauranger är öppna…

Uppdatering: Den enda öppna restsurangen längs strandpromenaden var helt perfekt. God mat till alla, och omtänksam värd. Richard och Anna festade på Arròs Negre, en bläckfiskrisotto som färgats av bläckfiskens bläck. Vi var kvällens enda gäster så han räknade med att stänga när vi gått.

Kalaset mitt över i går kom för övrigt igång så småningom och nådde sin kulmen vid tvåtiden i natt.

Stora och små vandrare på vägen

Framme vid floden Ebros utlopp

Konstverk längs vägen…

…lika klättervänliga som raukar.

På toppen av utkikstornet

Välordnat med cykelvägar

Kisspaus vid fyren

Nils och Love fotade morfars moln. Det kunde man inte tro att han bodde här!

Eftermiddag vid poolen

Kvällspromenad och middag

I dag började äventyret. På klassiskt Wenellvis fanns det vissa luckor i planen, men innan dagen var slut hade vi både kommit fram till boendet och ätit oss mätta. Dessutom har vi doppat tårna i havet och gått barfota i sanden.

Vi vaknade hyfsat utsövda i vårt logementliknande rum i morse. Efter en helt ok frukost, där den som ville kunde äta sig mätt på chockopuffar, tog vi tunnelbanan in till tågstationen Sants. Att fixa biljetter till Amposta var lättare sagt än gjort, men till slut hade vi både tågbiljetter och lite matsäck till tågresan. Strax efter 11 avgick tåget.

Först passerade vi Barcelonas lite småtrista södra förorter men gsnska snart gick rälsen längs med kusten. Från fönstret kunde vi se långa stränder, vågsurfare och riktigt vräkiga båtar. Och väldigt många öde semesterorter. Sommarsäsongen vid den här delen av Medelhavet är uppenbarligen över.

När vi så småningom klev av tåget i L’Aldea-Amposta befann vi oss, som befarat, på en tågstation mitt i ingenstans. Efter tre misslyckade försök fick vi tillslut tag på en taxi som något motvilligt fick med oss och packningen i bilen.

Resan österut till Riumar gick över Ebros delta och vägen kantades av skördade risfält. Flera Arroserior än pizzerior skymtade. Men det var ganska folktomt överallt.
Så även i Riumar. Men lägenhetskomplexet Las Dunas var öppet och vi fick vår välutrustade fyrrummare. Och vi behövde inte gå längre än runt hörnet för att komma in. Ingen Wenellvandring i dag alltså.

Så småningom blev vi även mätta när vi lyckades lokalisera områdets enda öppna restaurang. Richard och Anna åt så klart ris. Det självklara svaret på frågan om risen var hemodlst blev Si claro!. När servitrisen någon minut senare kom ut med våra matrester i en påse att ta hem undrade vi om hon kanske missuppfattat frågan.
Promenaden tillbaka till lägenheten gick via stranden och vi fick en försmak av vad vi kan göra i morgon: en promenad längs stranden. Bland myggen.

Det finns en restaurang här på hotellet, men den är full i kväll på grund av Halloweenfirande. Anna lyckades dock kvittera ut lite smårätter så vi kunde få kvällsmat. Krögaren beklagade sig flera gånger över att vi kommer bli störda av kalaset. Vi får väl se. Nu, kvart över nio, har fortfarande inte en enda gäst dykt upp.

Första sträckan – tunnelbana

I väntan på tåget

Med tåg och taxi tig vi oss i mål

Lunch med sällskap

Sandstrandspromenad

Spanien eller Katalonien?

Nu är vi på gång. Höstens äventyr kan börja. Första anhalt är Barcelona. Och ingen var väl bättre lämpad att ta oss hit än Freddy Mercury.

Första stop – passpolisen Arlanda

Vi bor på något slags lärosäte. Tror vi.

I slutet av oktober blev längtan efter att få klä ut sig och att få ordna kalas plödsligt väldigt stor. Tack vare att någon kommit på konceptet Halloween så var temat för helgens tre festligheter givet.

Först ur var Tore som ordnade Halloweenfredagsmys med film och pizza. Kostymerna från skolans utklädningsdag satt kvar på de inbjudna killarna. Det var en läbbig skara som tog plats i köket.

Dagen därpå bjöf Olle på lördagshäng med hemmagjord pizza, ögonglobsglassbomb, film och lite tvspel. Inga kostymer utan bara glada miner. 

Och på söndagen bjöd Nils och Love in till Halloweensöndagasfika. De var mycket entusiastiska värdar.

Det blev tre lyckade event med nöjda arrangörer och deltagare.

Redo för skolan

Fredagmiddag – bästa någonsin enligt gästerna

Lördagsgänget

Halloweensöndagsfikafixare

Fikadags

Senaste besöket hos doktor Maria och syster Birgitta betalade sig bra: Love fick med ett presentkort till Kokpunkten i Västerås för hela familjen. I dag var vi där.

Love är en rutinerad kille när det komner an på hjärtundersökningar. Senast det begav sig tyckte syster Birgitta att Love var värd något extra. Det blev fri entré och lunch för hela familjen på actionbadet Kokpunkten i Västerås tack vare bidrag från Min Stora Dag. Och nog var det action när Love tog med oss dit en ruggig oktobersöndag.

Det blev en tidig start hemifrån för att vara på plats när badet öppnade 8:30. En stolt Love ledde gänget från parkeringen med fribiljetter i högsta hugg. Väl inne blev det åka av. Actionbadet hade fyra kanor, klättervägg, virvelström, filmrum och barnland med ytterligare kana. Det fanns något för alla smaker.

Actionbad

Olle och Tore ute ur Black River, en av favoriterna

Nils och Love på klätterväggen

Loves favorit – Inside out!

Konserthuset bjöd in till allsång med Ayla och Kungliga Filharmonikerna. Då satt Nils och Love på 1:a balkong med god uppsikt över orkestern. 

– Hit vill jag gå igen, sa Nils på vägen ut.

Fullt fokus från publik, dirigent och Bollibompa-Ayla

Solen har inte börjat glimma, men vattnet ligger som en spegel. Då passar vi på att ge oss ut på en tur i kajakerna runt ön före frukost.

Morgonpigga

Söndagen den 1/10 var det final i ungdomsserien i orientring. Nu skulle det avgöras vilken Stockholmsklubb som har mest engagerade ungdomar. Tore var med och försvsrade OK Ravinens färger. 

Efter tre deltävlingar under vår och höst var det nu dags för final i Huddinge centrum. Tore sprang i klassen U2H med Anna som uppföljare. Efter en miss i starten – fel karta – gjorde Tore ett toppenlopp. 

Löpning i Huddinge centrum, tätt följd av princesstårta