I dag har vi promenerat en hel del. Troligen rekord för Nils och Love. Vi började med att passera hamnen med de stora dockorna. Den största rymmer 128 miljoner liter vatten och töms på tre timmar. Vi stod länge och tittade på hur de hissade ner små truckar i dockan som sedan körde fram och tillbaka med små klossar. 

Så småningom kom vi upp till Pendennis Castle – ett fort från 1500-talet som var i bruk långt in på 1900-talet. Vi gick igenom de olika utställningarna, upp i torn och ner i gångar. Ett perfekt turistmål för turister med spring i benen.

Efter picknick i gröngräset fortsatte vi vandringen ner till stränderna och fastnade på den närmaste – Castle Beach. Det var lågvatten och perfekt läge för att bygga sandslott och plaska i vågorna. De som badade på riktigt tyckte dock att det var rätt kallt.

Under tiden som vi var på stranden vände tidvattnet och sandslotten sköljdes bort. Vi blev väldigt nyfikna på att se hur högt vattnet egentligen kom vid flod – fanns stranden kvar? Efter kvällsmaten gick vi tillbaka för att kolla – det fanns ingen strand!

Imponerande kranar i hamnen

Lunch vid Pendennis Castle

Tore – med familjen för ögonen

Vi tar en minigroupie

Plask i vågorna

Sandslott i väntan på tidvattnet

Preteens badar inte

Eftermiddagschips

Högvattnet tog stranden

Julias hus

Efter en hyfsat lugn natt på plastinklädda madrasser ovanpå vår pub vaknade alla betydligt tidigare än när pubvärden tänkte servera frukost. För att fördriva tiden gjorde vi som alla andra Londonbor – vi tog en promenad i Hyde Park! 

Så småningom var det dags att bege sig till Paddington och tåget – ett stiligt blått med rosa inslag. Det var en lång tågresa från London till Truro och vidare till Falmouth genom ett vackert böljande sommarengland. Väl framme i Cornwall gick resan längs kusten och vi kunde se effekten av lågvattnet med båtar på land som följd.

I Falmouth bor vi i Julias hus nära både järnvägsstationen och centrum. Vi visste definitivt att vi hittat rätt när vi kom in och såg de ”treats” Julia lämnat till barnen i hallen.

Morgonpromenad I Hyde Park

Dags för en selfie!

Morgonpigga killar

Lycka med lekpark

Paddington på sin station

Första tågresan

Olle spelar sig genom landskapet

Bra utsiktsplats

Royal Albert Bridge i Saltash – porten till Cornwall

Välkomsthälsning från Julia

Semesterns första glass

Efter en helt normal flygresa och en problemfri tågresa från Gatwick kom vi fram till London Victoria station. Där hittade vi ganska snart både bussbiljettsförsäljning och busshållsplats och så småningom kom även bussen som skulle ta oss till den pub – Pride of Paddington – där vi skulle tillbringa resans första natt. Den röda dubbeldäckaren  kom och vi klev upp på övre våningen. 

Området runt Paddington station var avstängt,  men den provisoriska hållplatsen visade sig vara precis utanför vår pub! Sådan tur har vi nog aldrig haft, vi är ju vana vid att behöva gå ett par kilometer när vi letar efter boendet…

Här ligger vi nu i våra sängar, mätta  på pubmat och lyssnar på trafiken utanför. I morgon ska vi ta tåget från Paddington till Falmouth i västra delen av Cornwall. 

Resans första ale

När mor fick välja aktivitet på sin egen dag blev det en utflykt till skogen. Valet föll på Bornsjöns naturområde. Vi parkerade bilen och följde naturstigen förbi järnåldersgravar, myrstackar och stora granar upp på en höjd, ner till sjön och över ett berg tillbaka till bilen igen. En mycket lyckad skogspromenad med ork i alla ben och humör på topp. Detta belönades med fika på Sturehofs slott på vägen hem.

Väl skyltad naturstig

Tore demonstrerar en begravd järnåldesman

Medhavd matsäck på turens högsta punkt

Promenaden gick som tåget

Gigantiska myrstackar

Avslutande fika på slottet

I år var det femte och sista gången som kusin Johan och hans kompisar ordnade backloppet Stockholms brantaste i Hammarbybacken. Familjen Wenell ställde upp med tre laddade löpare och en assistent: Nils och Love i knatteklassen, Olle i ungdomsklassen och Tore som assistent åt Nils. Alla gjorde en fantastisk insats!

Laddade för lopp

God fart mot mål

Love kliver över mållinjen

Olle segar sig upp sista biten

I dag kom våren! Med Tore på fotbollscup och Olle hos kompisen Olle passar vi på att ta ett varv runt ön. Nils och Love cyklar och Anna joggar i samma takt. Vi avslutar med en fika på torget.

Med spring cyklar längs vattnet

Avslutande fika

Idag var vår sista dag i Tandådalen. Efter en relativt snabb ihoppackning lämnade vi lägenheten ostädad för en förmiddag i pisten.  Anna, Olle och Tore åkte med Ekebergs på perfekta pister, även om barnen envisades med att ägna mest tid i fun parken.
Själv hade jag förmånen att få vara med Nils och Love i skidskoleområdet som var öppet för alla under helgen. Båda två lärde sig direkt att både hoppa på och av knappliften själva. Första åket tog vi från toppen av backen. Nils som visat att han behärskat att svänga fick ge sig av först. Han valde en elva rakt ner i full fart. Halvvägs hann jag ikapp honom och han blev så klart rosenrasande när jag stoppade honom. Han sa att han inte vågade svänga. Love blev ensam kvar på toppen i tio minuter medan jag tröstade Nils. Andra hjälpsamma föräldrar erbjöd sig att hjälpa Love ner. Han fick hjälp en bit tills Nils och jag mötte upp. Men efter ett gemensamt åk från toppen så valde vi att hoppa av halvvägs. Och då – behövde jag bara titta på när båda två själva åkte varv efter varv. På slutet blev det succe när de fick hjälpa liftskötaren att köra snöborren på både nödvändiga och mindre nödvändiga ställen.
Vi åt lunch tillsammans allihop och åkte sedan hem i kön till Stockholm. Ekebergs blev kvar i Sälen ett par dagar till.

Helt själv

Enormt stolt

På fredagen åkte Torsten och Christina hem och lämnade över lilla lägenheten till Frida, Maja och Emma Ekeberg. Så i dag lördag har vi fått sällskap i backen. Kul med nya liftkompisar! Det blev många åk i fun parken, skicross och härligt snöiga backar. Fredagens myckna snöande gjorde pisterna perfekta.

Nils och Love fortsatte nöta på med slalomskidor i barnbacken och i dag åkte båda utan hjälp. En och annan sväng blev det också. Tillsammans med Anna vågade sig båda två upp i barnbackens knapplift. Love ville högst upp och åka mellan benen ner och Nils ville av på mitten och åka ensam. Vi höll på att aldrig komma in! Stort tack till Frida som tog sig an alla fyra stora under eftermiddagen.

Dagen avslutades med hamburgare för hela gänget och så småningom Mellomys för alla stora. Men det var en rätt trött skara som väntade på resultatet i soffan.

För att få ihop dagens program gav sig Richard ut i längdspåret redan före frukost. En timme senare kom han tillbaka och var lyrisk: han hade följt de nydragna spåret, gått över vägen och hamnat i ett för oss okänt men mycket fint spårsystem! Anna kunde inte göra annat än släppa allt och ge sig ut i dessa fina spår så snart Richard kommit hem. Nu vet vi var vi ska åka nästa sportlov – det finns alternativ till Kalven runt!

Kidsen redo för Skicross

Love flyger ner för backen

Nils är nära en plogsväng

Frida och Emma

Maja

Hamburgermiddag

En ny värld öppnade sig!