Efter en tid på resande fot och bad både här och där är det skönt med Kvällsdopp hemma i Oxhålet på Stora Essingen.
Äventyr på hemmaplan
Den ömma modern är på jobbet och gnetar ihop pengar till fler resor och glassar. Vi andra har hittat till Disponentparken efter besök på det lilla Apoteket, som håller på att bli större, och en lyxfika på en parkbänk.
Alla har hittat något kul – roligast är när det stora leker med de något mindre.
Fyra timmar Milano
Resans sista dag. Vi lämnar små pittoreska byar och attackerar Milano. Vi har fyra timmar på oss, och det räcker ganska bra.
Vi åker raka vägen till teknik- och vetenskapsmuseet.
Tur att det inte är ”kusinerna från landet” som är ute och åker. Killarna Wenell klarar tunnelbana utan dramatik.
Museet var stort med hur mycket som helst att titta på, omöjligt att hinna med allt. Så vi fokuserade på det roliga.
Kanonkul med kanoner! Särskilt de rör man kunde leka titt ut i!
Efter museet behövdes lite energi. Sista dagen tog vi en typisk italiensk snabblunch: pizzetta i en park.
Alla åt med god aptit.
Så återstod en knapp timme av vår resa. Gott om tid för att vi skulle hinna med Milanos Dome och gallerier.
Sedan var det bara en flygresa kvar. Och strax efter ett i natt var vi hemma!
★Äventyret avslutat★
– Gå till kloster, Wenells!
Det var kanske inte så han sa, han på turistinformationen i Lecco, men det blev konsekvensen.
Vi var lite osäkra på hur vi skulle hitta till vårt boende i Leccos utkanter, ett ombyggt munkkloster, och bad därför om råd. Vilket blev att vi skulle ta bussen, och på så vis komma mycket närmare än tåget!
Så här trötta och svettiga var Olle och Tore på bussen, innan vi började gå.
När vi klivit av på bussens ändhållplats och gått ganska länge frågade vi efter vägen. Fyra kilometer rakt fram och sedan ner till höger blev svaret…
Tyvärr stämde det, men våra söner är riktiga hjältar och knatade på utan knot. Olle konstaterade att en termometer vi passerade visade 34 grader.
I receptionen på hotellet, fick vi veta att tågstatipnen ligger max 10 minuters promenad bort. Och om vi vill kan vi få skjuts dit!
En kall dusch och sedan var vi redo att gå ut och gunga.
Romantiska Comosjön
I dag har vi åkt båt från Domaso i toppen av Comosjön ner till Lecco i ena tåspetsen via ett byte i grenen. Det var så klart en vacker resa, och våra barn var långt ifrån de enda eftersom båtarna var fulla av både skol- och dagisgrupper.
Ytterst spontant!
Prinsarna kunde inte riktigt sitta stilla och njuta av de vackra omgivningarna…
…men de äldre bröderna hade inga problem med det!
Tore är numera den som fotograferar vår resa.
Matvägrare emellan
En sådan där morgon igen. Inget av barnen var särskilt suget på frukost. De två stora kan man övertala till att äta. Prinsarna däremot. De skriker, fäktas och spottar. Resultatet i dag blev att de helt enkelt inte fick någon frukost.Tills vi väntade på båten.
Hjälten Tore kliver in och får i Nils och Love varsitt ägg. Utan trug och uta protester. Hädanefter matar inte vi några bäbisar. Det finns uppenbarligen andra som är bättre på det!
Sol och bad i Domaso
I dag har vi badat, i Comosjön och i vår pool. Skönt att för några minuter bli lite svalkade.
Alla barn är glada, alla barn vill bada!
Och så lite Gangnam style mellan doppen, så klart.
Uppdrag – vilse i Domasos gamla gränder
Efter den mycket italienska middagen begav vi oss ut på uppdraget ”Gå vilse”. För att försäkra oss om framgång försedde vi oss med en visitkortsstor karta och gav den till Tore för att navigera oss vilse.
Från strandpromenaden gick det smala och branta gränder rätt upp för berget. Det är inte klokt, men folk bor där, vilka bergsgetter. För i gränderna rymms inga bilar.
Efter tre kvarter kom vi upp över hustaken och fick fin utsikt över Domaso, Comosjön och vårt fantastiska boende Villa Vinicia.
Prinsarna på restaurang. I Italien.
Vi åt på restaurang i kväll. Vi blev mer eller mindre inkastade på restaurangen. Vi tänkte att eftersom inkasterskan drog in oss så fick hon väl skylla sig själv. Vi har aldrig varit så påpassade under en middag och aldrig så trötta efter!
Inte nog med att vi hade våra fyra barn att hålla reda på, vi skulle dessutom konversera ägaren, ägarinnan, kockan och servitrisen. Tandlösa tanten höll sig lugnast, hon satt på sin stol i hörnet.
Det klappades, gullades, matades och gavs bort leksaker till alla pojkar. Och Anna fick beröm för att hon orkade ta hand om alla barnen när Richard jobbar. Att det är tvärtom var så obegripligt så där räckte inte värdens engelska…
Prins Love på sin tron…
…liksom Prins Nils.
Ägarinnan tog sig en stol och slog sig ner.
Det kanske är så här det är på familjerestaurang i Italien.
Äntligen semester!
Det tog fyra dagar att komma ner i varv och att bli en harmonisk enhet utan vredesutbrott i varierande storlek. I dag lyckades vi! Inte en enda explosion på hela dagen, varken från barn eller vuxna. Inte ens när garderoben rasade…
Vi började med buss ner från Aprica längs en smal och slingrande väg till Tirano. Där bytte vi till tåg som tog oss till Colico vid Comosjöns norra del.
Love har hittat en skön tågpose.
Efter lite mat, och högläsning av Olle i solen, avslutade vi dagsetappen med en kort båttur tvärs över sjön till Domaso.
Olle läser saga
Det har varit en svettig dag på resande fot som avslutades på bästa tänkbara sätt: Dopp i poolen i hotellets trädgård, mitt i gamla delen av Domaso. Innan dess middag och så klart glass.
Tore valde den blåa glassen.