Vi trodde barnen hade lösningen. På eget initiativ kröp och klättrade de in i en garderob. Med alla barn i garderoben kunde vi packa iordning i lugn och ro.
En fantastik idé värd att dokumentera. Tills allt brakade ihop… Det låter ganska mycket när 10 galgar, två hyllplan och fyra barn rasar ner i botten på en garderob!
Efter intensiva resdagar fastnade vi i skidorten Aprica. Vi har tagit en lagom lång promenad, lekt i lekparker och ätit mat.
Bra med gym längs vägen så barnen verkligen kunde göra av med energi. Eller laddades de upp i den svala bergsluften?
Tore fick smak på Breasola
Nils härjar på restaurang. När han snöt sig i bordsduken konstaterade vi två saker: Han har lärt sig snyta sig själv och vi har sällan duk på bordet hemma.
Även Love var på strålande humör. Han valde mammas skjorta framför duken…
I morse hade vi koll på när tåget skulle gå, men det hjälpte tyvärr inte eftersom vi inte tittade på klockan. I väntan på nästa tåg hann vi tillbringa lite tid i lekparken.
Nils charmade en italienska…
…det gungades…
…och vi fikade.
Tillslut kom tåget och vi påbörjade en ganska lång resa, från Marone vi stranden av Lago Iseo upp genom Val Camonica till Edolo där vi, efter en glass och lång väntan, bytte till en lite buss och via slingriga smala vägar hamnade i skidorten Aprica.
Här har vi bokat in oss i sviten på ett 4-stjärnigt hotell och jazzar runt i badrockar i väntan på att spa-delen ska öppna. Som vanligt bor vi granne med en glassbar och kvällspromenadens anslutning var given. Killarna beställer nu på egen hand på Italienska.
Prinsarna har fått en ny badrumsfavorit: bidé! Den slår både toaborste och sophink. Varför försvann denna möbel från de svenska badrummet?
Sitter på terrassen utanför lägenheten i Marone och konstaterar, återigen, att vi gör oss bättre i små byar än stora städer. Kanske för att ”gångavstånd” verkligen är en sträcka som även en femåring går utan att krokna.
I Marone har vi gångavstånd till allt vi vill ha: Glass, bad, mat och tåg härifrån. Även kyrktornet med sina många klockor är väldigt nära. Om det är bra eller dåligt återstår att se i morgon bitti.
Lite bilder från dagen:
Olle och Tore dök efter stora stenar ute i vattnet.
Love plaskar i strandkanten…
…liksom Nils. En och annan småsten är nog bra för magen.
När det blev dags för småkillarna att sova tog vi en kvällspromenad längs stranden…
…och avslutade promenaden och dagen med en välförtjänt glass!
Det är tröttsamt att vara på luffen. Skönt att man kan vila lite i bärstolen på mammas och pappas rygg. Och skönt för mamma och pappa att vilan fortsätter även med stolarna på marken!
Första resdagen. Från ett gråmulet Stockholm via regn i Nyköping till strålande sol och hetta i Bergamo.
Love började skratta så fort han kom ner i bärstolen på Skavsta.
Även Nils gillar sin stol.
Efter en enligt Olle ”kort flygresa som känns lång” kom vi fram till Bergamo. Nödstopp på McDonalds (”inte lika bra som hemma”) och sedan incheckning på B&B Angolo del Poeta. Fint och trevligt. Bäst av allt är glassbaren på hörnet!
Stärkta av en glass började vandringen till Citta Alta. En lång promenad, som ifrågasattes av delar av gruppen. Den relevanta frågan ”Vad gör vi här?” ställdes minst en gång…
Till slut kom vi upp och kunde äta god ravioli på torget, och Nils fick äntligen gå lite på egen hand.
Funikularen ner kortade hemvägen en aning. Nu har vi kraschat på rummet och hoppas på en skön natts sömn!
I morgon börjar äventyret! Vi ska ut på tågluff i Lombardiet i en vecka. Inte lite stolta har vi lyckats minimera packningen till dryga 20 kg för oss alla sex. Eller 40kg om vi räknar med att två av barnen ingår i packningen. Häng med på äventyr!
Äntligen sommar och vi kan ha en skön söndag i trädgården. Det finns något att göra för alla: Äta blommor, gräva i jorden eller hoppa studsmatta.
Med en liten Love i diskhon går köksbestyren som en dans, och det finns gott om tid att plocka undan och sanera efter kvällens bulgur. Att vi inte kom på denna barnförvaring tidigare! Han gör till och med lite nytta när han torkar av runt diskhon.
